Frida Palmérs grav – ska vi rädda den?

En aktion för att rädda Frida Palmérs grav  i Blentarp kan  bli en angelägenhet för oss i ASTB. Vi fick en dagsfärsk rapport från Blentarps kyrkogård  från Charlotte Helin i samband med ASTB-kvällen i Astronomihuset, Lund, igår kväll ägnad Sveriges  första kvinnliga doktorerande astronom, född 1905 i Blentarp, död 1966 i Halmstad.

Och det visar sig, berättar Charlotte i ett mail, att graven riskerar “gå i graven” 2016 – om inget görs. Den som ansvarar för gravvården har uppenbarligen i sin tur gått ur tiden, och vad vi vet hade Frida inga arvingar.

ASTB tillsammans med våra vänner bland Hallands amatörastronomer, som Charlotte numera leder, och astronomiska institutionen i Lund – det är en formidabel påtryckargrupp, som Sjöbo kommun, Blentarps församling och kyrkogårdsförvaltning lär få höra från framöver. Men just nu måste vi samla in fakta och dokumentera hur graven ser ut. Visst  kan vi väl tänka oss en räddningsaktion plus en liten platta därute som berättar om vilken märklig människa och astronomisk pionjär som där fått sin sista vila?

Vi får som sagt titta närmare på saken inom vårt sällskap.

I övrigt ska jag inte recensera Frida Palmér-kvällen i Astronomihuset, jag tror att den var ögonöppnande för många. Läs mer om henne i Gustav Holmbergs  faktaspäckade bidrag i boken Lundaögon mot stjärnorna, kapitlet Kvinnliga pionjärer  – och i Charlotte Helins förnämliga artikel i Populär Astronomi nr 3 2010, Sanningen om Frida.

Jag ska återkomma till Frida Palmér framöver, jag vill här dock kort kommentera hennes insatser i FRA (Försvarsväsendets Radioanstalt som det hette vid skapandet på 1940-talet). Tack förresten  till alla på FRA som hjälpt till att rota fram vad som gått att rota fram i gömmorna – typ det unika leg-kortet!!!

Frida  jobbade sig upp i FRA-organisationen som systemanalytiker för att avkoda Sovjets marina signalmeddelanden i Norra ishavet – bland annat! -, chefade för gruppen 53g, fick bra lön för besväret men fick aldrig något riktig erkännande av  kryptografkolleger som Gunnar Blom och Sven Wäsström, vilka betraktade henne som en föga betydande “stjärnanalytiker”.

Högste chefen, kommendören Torgil Thorén intygade dock i ett tjänstebetyg  utfärdat 1943, att hon alltid “ådagalagt snabb uppfattningsförmåga, energi och utpräglat ordningssinne” och att “hon alltid omfattat arbetet med  intresse och plikttrohet samt i allo iakttagit oklanderligt uppförande och hederlig vandel”. Frida fick syssla med annat på sin fritid, hon hade sådant förtroende att hon slapp brevcensur och hon lovade, när hon slutade på FRA 1945, att inte yppa det minsta om vad hon gjort eller visste. Därför undrar jag ju desto mer – vad tänkte hon t ex under den i hemlighet signalspanande DC3:an och dess försvinnande över Östersjön  i början av 50-talet och efterföljande Catalina-katastrof?

Jag har varit i kontakt med  FRA-legenden Bengt Beckman, som i boken  Svenska kryptobedrifter nämner hennes lösning av mysteriet med den sovjetryska “dubbla överchiffreringen” redan 1941 – en matematisk extraknorr i signaltolkandet som verkligen krävde ett sant matematiskt sinne. Frida trodde att ryssarna ändrat kod men upptäckte efter en tid vad det handlade om.

Bengt Beckman själv tror precis som jag att hon var en duktig FRA-medarbetare, att Blom och Wäsström var för negativa och att rysktalande Frida  spelade en viss om inte stor roll i samband med Stella Polaris-operationen 1944, då det signalspanande Finland (mot Sovjet!)  i all hemlighet överförde personal, maskiner och dokument till Sverige. Tack för det.

Frida måste ha gillat att operationen kallades  just Stella Polaris – Polstjärnan!

Vill man läsa om denna extremt hemlighetsfulla, spännande och fortfarande kontroversiella operation rekommenderas Johanna Parrika Altenstedts bok Operation Stella Polaris, som redan finns på svenska och som i en  kraftigt utökad  finsk utgåva utkommer i Finland om två veckor. Där står dock inget specifikt om vår Frida.

Haydns oratorium Skapelsen inspirerades  av Herschel

Jag har inte tidigare sett några riktiga bekräftelser på att Joseph Haydns mäktiga Skapelsen-oratorium skullle ha en anknytning till William Herschel  men nu vet jag bättre: Att 1792 besökte Haydn sin tysktalande musikkollega OCH ASTRONOM Herschel i engelska Slough, fick titta i hans mindre teleskop och beundra “Monster”-teleskopet på avstånd – och fick en stark upplevelse av detta möte med Uranus upptäckare.

Min huvudkälla är Richard Holmes förnämliga volym The Age of Wonder, som – om man har tur – finns  att köpa på Akademibokhandeln i pocketupplaga.

Coola UGPS JO722-05

UGPS JO722-05 är katalogbeteckningen på det hittills kallaste upptäckta “stjärnliknande objektet”, berättas i en månadsrapport från Royal Astronomical Society som Christian Vestergaard fångat upp.

Vi pratar om en kylslagen, brun dvärgstjärna, hittad under studierna av 600 miljoner (!) källor i Vintergatsplanet. Yttempen ligger på 250 gr Celsius, avståndet till stjärnan är cirka 13 ljusår, massan 5-15 ggr större än Jupiters och stjärnans absoluta ljusstyrka runt en miljondels av solen. Man kan bara huttra!

Att vi överhuvud taget kan studera såna här “coola” objekt har med en alltmera sofistikerad infraröddetektering att göra, i detta fall UKIRT som i UK Infrared Telescope och dess infraröda Deep sky survey. Observartoriet finns på – Hawaii!

Bakom upptäckten står ett forskarteam lett av astronomen Phil Lucas vid Hertfordshire University.

I pressmesset pratas om att ett “annat sätt” att se på himlakroppen  är att se den som en isolerad, fritt omkringflytande planet nära solen – om detta nya fenomen läses t ex i Gösta Gahms artikel om globuletter i senaste Populär Astronomi.