Klassisk cepheid kollas upp

Man blir glatt överraskad varje gång proffsen vill ha hjälp av amatörer, och nu går AAVSO ut med  en uppmaning via HST-astronomerna att de med RIKTIGT bra teleskop och CCD-kameror bör följa den första variabeln som Edwin Hubble överhuvud taget upptäckte i Andromeda-systemet: M31-V1, en cepheid.

Tydligen har denna stjärna inte kollats upp på en tid, och nu går “larmet”.

Först kollar amatörerna upp vad som går att kolla, sen ska HST kopplas in för att finslipa resultaten.

1925 publicerade Hubble en artikel med titeln”Cepheids in Spiral Nebulae.”, och sen gick det fort undan. Fyra år senare hade Hubble kartlagt 50 variabler i M31; 40 var cepheider och det var möjligt att genom deras välkända period-luminositetsrelation fastställa avståndet en gång för alla till spiralnebuloan/galaxen.

M31-V1 har i dag en skenbar magnitud på 19,4, perioden är på drygt 30,4 dagar och amplituden runt 1,2 magn.

Nästa paradigmskifte…

… inom vår kära vetenskap – när infaller  det? Och vad kan det komma  att handla om? Big Bang kullkastas? Jorden är platt? Karl Bohlin hade rätt – det är 19 ljusår till Andromeda-galaxen?

Eller har även vi drabbats av Francis Fukuyama-syndromet om “historiens slut”?

Eta Carinaes spännande förhistoria

Ännu mer astrohistoria, för jag har gått tillbaka till Alexander Humboldts Kosmos (del 3) och kollat vad han skriver om Eta Carinae (som den gången, i mitten av 1800-talet, kallades Eta Argus). Här är några magnitudbestämningar ur historiens annaler:

1677, Edmond Halley. Magn 4,

1751, Lacaille. 2.

1811-1815, Burchell. 4

1822-1826, Fallows, Brtisbane. 2

1827, Burchell. 1

1828, Burchell. 2

1829-1833, Johnson, Taylor. 2

1834-37, John Herrschel. 2 till 1.

1837, Hershel. Som Alfa Cen men svagare än Canopus och Sirius.

1838, Herschel. Svagare än Arkturus, starkare än Aldebaran

1843-1850, Gilliss, Mackay, Herschel. Nästan som Sirius.

“Den sköna stjernan i Skeppet”, kallar Humboldt Eta, vars like inte observerats sen 1604 (Keplers nova).

En liknande skön stjärna i dag på norra himlavalvet är P Cygni. Den har en app magn runt 4,7, och den  bör vi alltid hålla koll på.

Månkaka

Har jag sagt solskenskaka får jag säga… månkaka! Hur den bakas vet jag inte i detalj, men så mycket framgår på nätet  som att en månkaka är ovanligt kompakt och ofta söt, men uppenbarligen kan man fylla den med precis vad man vill.

Kineserna sätter gärna i sig månkakor i samband med sin månfestival på höstarna.

I Stockholm finns till och med en restaurang kallad Moon Cake på Luntmakargatan, som på DN:s På stan-webb fått riktigt bra kritik.

I nästa blogg lovar vi utreda fenomenet “Saturnusbullar”.

Hört på Fysicum

– Varför gick Albert Einstein över gatan?

– För att slippa från Niels Bohr, men när han kom över på andra sidan stod Bohr redan där.