Egyptens nya meteoritkrater

Siljansringen, Mien i Småland och ett halvdussin till på våra breddgrader… nu har ytterligare en meteoritkrater identifierats på jordklotet (se förra bloggen), The Kamil Crater i södra Egypten. Kratern är 45 m i diameter och 16 m djup,  och enligt forskarna bakom upptäckten, ett italiensk/egyptiskt  team som avrapporterat till Science , handlar det från början om:

1. En 1,3-meters järnmeteorit med vikten 5-10 ton.

2. Kollisionshastigheten vid smällen låg på 3,5 km/sek.

Kratern kom i dagen så sent som i februari i år när forskare lusgranskade satellitbilder från  Google Earth. De överraskades vid besök på platsen av hur mycket utslängt krockmaterial som fortfarande låg kvar, lätt synligt. Oanfrätt av tidens tand.

Här bodde folk för 4000-5000 sen, folk som sen drog vidare. Bland annat därför menar forskarna med Luigo Folco, Sienas universitet, i spetsen, att smällen måste ha ägt rum senare. Men även kraterns allmänna kondition pekar på yngre datum.

En del impact-teorier ställs nu på ända, för denna krater tycks bevisa att järnmeteoriter i den här blygsamma storleken och tyngden i alla fall inte helt förstörs när de passerar genom jordens atmosfär. Så troddes det innan. Hur många såna små hotfulla meteorider finns det där ute? 10 000? En miljon? En miljard? En… ?

Enligt Earth Impact Database har vi på jorden hittills identifierat några hundra  “säkra”  meteoritkratrar, men fler finns garanterat.  Tusentals säkert!

Aniara i Olofström

Jag har helt glömt bort att jag själv var i Olofström och bevakade urpremären på en Aniara-förställning med  musik av Carl-Axel Dominique och med Tommy Körberg som affischnamnet. Vad jag nu kommer ihåg var det en helt förnämlig konsertant föreställning.

Det finns uppenbarligen en cd med 12 av de 31 sångerna: Goldondern Aniara stängs – Den tomma och sterila rymden – Guds rike – En poetissa uppstod i vår värld – Spjutet – Chefones trädgård – En kvinna ifrån Gond – Sång om Karelen – Vi kom från jorden – Mitt i den brinnande solen – Förvittringens sång – Jag hade tänkt ett paradis.

Detta var så sent som 1997!!! Och jag, JAG, har bara glömt det.

Fega okunniga författare

I en “klum” i helgens danska Weekend Avisen skriver  Lone Frank om författares okunnighet/ovilja/olust/ointresse  att beröra naturvetenskap i sina romaner. Jag ber att få hålla med i kritiken!?! Är det de två kulturerna som spökar?. undrar hon.

Bl a citerar Lone en av mina gamla favoriter (f d kemisten) Kurt Vonnegut, som i sin memoarbok A Man Without A Country påpekade att när han förde in vetenskapliga tankegångar i sina texter så var det ingen som uppskattade det… Ändå propsade han på greppet och övergav det aldrig.

En av de stora kanonerna i dag som inte räds för att skriva romaner om naturvetenskap och naturvetare är Ian McEwan, vars senaste roman Solar ligger på mitt nattduksbord. Lone Frank nämner också författarnamn som Michel Houellebecq, och Kazuo Ishiguoro.

Ämnet tarvar en återkomst i bloggen!

Efter Stonehenge – Woodhenge….

Internationella medier berättade härom dan  att arkeologer har hittat en något mindre version av stora Stonehenge inte så långt från Stongeenge men uppfört – i trä! “Woodhenge”, 1 km bort från Stonehenge, bör det väl bli då…

Woodhenge har kommit i dagen tack vare ytradartekniken, och nu väcks en massa frågor och dito spekulationer. Fakta i målet tills vidare är detta:

√ Träcirkeln är cirka 25 meter tvärsöver, bara några meter mindre än Stonehenge (som dateras till 2000-4000 f Kr)

√ Woodhenge har två ingångar och i mitten en upphöjning, sannolikt en senare uppförd grav.

√ Det finns ett antal enmetershål inuti Woodhenge, efter träpålar som stått där.

Vilka slutsatser kan dras av det? Nästan inga.

Stonehenge-konstruktionen har diskuterats i alla tider. Arkeoastronomer såg tidigare stenbumlingarna och deras positioner och inbördes rikningar som bevis på avancerad tidig astronomi, en teori som mer och mer övergetts, senast kunde vi i W-blogg nr 25 rapportera om teorierna om  Stonehenge som ett bronsålderns eget “Lourdes” till vilket folk tog sig från Europa för att bli healade av tidens läkarexpertis. Kanske handlade bygget om olika saker vid olika tider?

Det nya Woodehenge kommer inte att grävas ut i brådrasket, antyder Reuters. Detta handlar om sofistikerad virtuell arkeologi så här långt. Men “forts följer” garanterat!

Jag undrar såååå vad Bob G Lind tycker och tror?