Vad hände(r) sen?

Jag har jagat info om asteroidkrocken, vars efterskörd väckte sådan uppmärksamhet för några månader sedan. Hubble-teleskopet fotade det spektakulära fenomenet.

Edinburgh-professorn Andy Lawrence, som ligger bakom bloggen the e-Astronomer,  tipsar mig om att hålla ett öga på vad PanSTARRS (Panoramic Survey Telescope & Rapid Response System) kan göra.  Inget utesluter att dessa NEO- och allmänt asteroidjagande instrument på Hawaii, gigantiska digitalkameror, på sikt kan komma att dokumentera direkta kollisioner mellan vårt solsystems småplaneter!

Om den spektakulära HST-upptäckten i januari, skriver prof Lawrence:

– Ingen såg kollisionen, man upptäckte ett spår med märkligt utseende, vars bästa förklaring var att det är resultatet av en relativt nyligen  inträffad kollision. Huvuduppgiften nu är att bevaka området och att förfina banan. Och hålla ögonen öppna för mer!

Våra antipodiska kolleger

Utgå från Malmö och dra en rak linje igenom jordklotets mitt och fortsätt… jag har inte räknat på det exakt, men jag undrar om inte Southland Astronomical Society på Nya Zealand och dess observatorium i Invercargill är det närmaste vi kommer ett systerligt/broderligt  “antipod-sällskap” med dito observatorium, alltså antipoden till oss i Oxie.  De uppger på sin hemsida att de är världens sydligast belägna astronomiförening, verksamma på South Islands sydspets.

Föreningen driver sitt observatorium i anslutning till ett museum med konsthall; i kupolen finns en 30 cm:s gaffelmonterad reflektor och sällskapet har, som vi på TBO, gratisvisningar en gång i veckan.

Föreningen har ett 30-tal medlemmar, och observatoriet har varit igång sedan 1961!

Erkänn att observatoriets arkitektur är sällsynt spännande och annorlunda. Det var under jakten på observatorier med annorlunda arkitektur som jag sprang på nya zealändarna.

Helgonglorian nästa för Skt Copernicus?

För en tid sedan “ombegravdes” Copernicus i Fromborks katedral, under pompa och ståt. Kyrkliga dignitärer som ärkebiskop Jozef Zycinski från Lublin var  på plats och uttryckte  de i dag sedvanliga ursäkterna för kyrkans övergrepp och dumheter. Riktigt bra blir det väl inte förrän kyrkans son Copernicus, ja även Giordano Bruno och Galilei, helgonförklarats.

I begravningsprocessionen i Frombork deltog universitetsprofessorer från Olsztyn, Torun, Krakow och Kaliningrad, städer som har anknytning till astronomens liv.

Under den gudstjänst som följde på processionen sa ärkebiskop Wojciech Ziemba:

– Detta är inte en traditionell begravning dominerad av smärta och sorg, utan en tacksägelse för storartat tjänande för sanningen. Det är med stolthet vi kan uppvisa en enighet av tro och vetenskap och föra den vidare
till kommande generationer.

(Tack till Carl-Olof Börjeson som följer  den katolska tidskriften The Tablet.)

Nu lugnar vi ner oss!

Det är varken ett hot eller ett löfte, men vi har lite annat skrivande också på gång, så Cassiopeiabloggens månadsrekord – 24 bloggar i maj – lär vi inte slå i sommar.

Sjukan sprider sig….

Den grekiska sjukan florerar i Europa, och det ena Euro-landet efter det andra drar i nödbromsarna. Berlusconi i Italien gör det så okänsligt att landets nationella astrofysiska institut,  Istituto Nazionale di Astrofisica, riskerar att läggas ner. Hoppet står till ett ingripande från republikens president.

Fint “pris” till Sydafrika

Kommer du ihåg skandalen med den sydafrikanske astronomprofessorn Phil Charles, som sattes i karantän av landets högsta vetenskapsråd? Jag skrev en hel del om det i de första bloggarna i år, och de internationella reaktionerna var inte nådiga mot högdjuren inom Sydafrikas insnöade vetenskapselit.  Professor Charles friades så småningom från misstankarna om att ha pratat bredvid mun om lokaliseringen av det gigantiska radioastronomiska observatoriet SKA på södra halvklotet.

“Sådant läder ska sådan smörja ha…”, för nu har proffsastronomernas IAU – snygg gest! – bestämt att till Sydafrika och professor Charles observatorium SAAO, South African Astronomical Observatory,  förlägga sitt högkvarter för astronomins framtid i utvecklingsländerna, IAU Office for Astronomy Development (OAD). Inte minst utbildningen är satt högt på OAD:s dagordning. I alltför många u-länder finns inte ens elementära fysik- och astronomiböcker, som förklarar universums hemligheter. Eller en undervisning, eller instrument, för uppgiften.

En fjäder i hatten för prof Charles!