Bertil kartlägger svensk sf i ny bok

Ja, det blir ännu en upplaga av Sveriges minsta bokmässa på Södra Förstadsgatan 82 i Malmö i höst – kommande tisdag spikar Johansson & Falk dag och tid – och, ja, Bertil Falk har i dagarna utkommit med essäsamlingen Sagor om ringar (BTJ:s förlag) och, ja, han  är fullt sysselsatt med att färdigställa en ny bok med arbetsnamnet Faktasi – den svenska science-fictionlitteraturens historia.

Bertil, som en gång i tiden var utgivare av Jules Verne Magasinet, gräver djupt på UB i Lund i vår okända litteraturhistoria. Under sin forskning, värd ett hedersdoktorat, har han  sprungit på namn som Olov Verelius (1618-1682), som  skrev Resan till världsstaden, men också mera kända 1600/1700-talsnamn som Olof von Dahlin (Sagan om hästen? – frågetecknet är Bertils; han är just nu tveksam om denna klassiker tillhör sf-genren), Emanuel Swedenborg (som utredde hur folket gör på Mars), Carl Mikael Bellmans “nästan debut” med Månan (finns här i elektronisk utgåva med förord av Ahrvid Engholm) etc   – namn som vice borgmästaren i Skara Martin Pletz, självaste Zacharias Topelius, Claes Lundin m fl får inte glömmas bort.

Av svenska kändisar kan bland sf-författarna räknas in både Sven Hedin och, möjligen, möjligen, August Strindberg.

–  Ja, man kan faktiskt fråga sig om inte Strindbergs Inferno kan ses som en sorts mental science fiction.

* Fler kända okända sf-namn?

– Vilhelm Moberg var omkring 1920 starkt påverkad av Edgar Allan Poe och skrev bl a i Vadstena Läns Tidning skräcknoveller med titlar som  Benranglet i bakugnen och Mannen med hästfoten – bägge under den klassiska pseudonymen Ville i Momåla.

Vladimir Semitjov, Karin Boye, Stieg Trenter, Stig Dagerman, Harry Martinson, Rolf Parland,  Ann-Magret Dahlquist-Ljungberg, Elsa Grave och  P C Jersild är flera  moderna namn i den svenska sf-genren.

– Sf-legenden Dénis Lindbohm debuterade i Jules Verne Magasinet 1945 med novellen Atombranden, det skedde under den stående rubriken “Veckans Äventyr”. Och reklamaren och sedermera fp-politikern Åke Wallin i Malmö skrev en sf-liknande roman, pojkboken Flygande världspolis, också den 1945. Wallin hade förflutet på Ljungbyhed och skötte flottiljens tidning, som sedan köptes upp.

– Cirka hundra sidor i min nya bok är nu klara, berättar Bertil.

Bertils dagsfärskaste bok är verkligen dagsfärsk, och boken heter således Sagor om ringar och handlar om det populära  temat ringar i världslitteraturen. Flera filmade som bekant.

I samband med ett  kommande höstmöte i ASTB, ett möte  “i kulturens tecken”, kommer Bertil att berätta mycket mer för oss om svensk science fiction.

Utställningen öppnar i Lund

Ett av våra nya “hem”,  Atriumgården i Lunds stadsbibliotek, visar 29 maj-22 juni utställningen Utblick – tillbakablick.

Huvudarrangör är vårt eget moderskepp i svensk astronomi, Svenska Astronomiska Sällskapet, med Gösta Gahm som befälhavare. Medarrangörer  ASTB och Lunds stadsbibliotk.

Utställningen har tidigare visats på Sturups flygplats och efter Lund väntar sannolikt – Malmö stadshus.

Mycket vackra bilder och häpnadsväckande perspektiv utlovas.

Mars mystiska spiraler

Den röda planetens 40-åriga mysterium med Chasma Boreale och den ett par kilometer tjocka  norra polarisen tycks nu ha lösts. Det är forskarna  Jack Holt och  Isaac Smith med kolleger som i Nature berättar om hur de med radar från NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter kommit åt de isiga ytlagren vid planetens norra pol. Lager för lager har avtäckts och bilden sakteliga klarnat.

I snart 40 år har Mars utforskare funderat över vad det är för märkliga krafter som ligger bakom spiralformationerna, och nu pekar allt på att det har med Mars kraftiga vindar att göra. Teorier om att Mars rotationshastighet, som är olika beroende på breddgraderna,  gör att ismassorna skulle krackelera, har övergetts. Liksom teorierna om solvärme, effekter av vulkanutbrott m m.

Vindar ligger bakom och den märkliga Mars-geologin har formats pö om pö under miljontals år.

Spiralformen förklaras bl a med den från jorden välkända Coriolis-kraften, som har med planetens rotation att göra. Denna kraft förklarar på vår egen jord varför våldsamma cykloner  roterar i olika riktningar på de olika jordhalvorna.

Det vi ser på Mars är en sorts “frysta” jättestormar.

Ett vackert observatorium

Det är hundra år sen jag var i Lissabon (nåja, senast var som nån sorts utlandskorre för Kvällsposten under efterskörden till nejlikerevolutionen på 70-talet), men är inte observatoriet där OCKSÅ väldigt vackert? Det astronomerna har, det har de i Lissabon:

Jag gillar den gräddiga kulören, och visserligen är det den där pampiga entréen som stör mitt känsliga äga precis som ute i Saltsjöbaden – “I som här inträden…..” osv.

Men lagom himlastormande är det, ett resultat av den franske arkitekten Jean Colsons tänkande på 1800-talet.

Nyaste “astro-fågelrätten” godkänd

Jag  har haft besök av min gamle kompis och redaktionsrådskollega i tidskriften Populär Astronomi, Carsten Nilsson, ett par dagar. Första kvällens måltid  blev tupp i gryta, gjord efter normalrecept, inget krångel. Godkänd av smaklökarna!  Kändes inte höstlikt ett dugg. Men rätten är, med tanke på den höga astronomiska nivån i våra diskussioner, numera omdöpt till

L´epoulé échappe aux vin.

The Running Chicken Nebula ligger runt  Lambda Centauri,  nära Eta Centauri  – “en sprängd anka” väl snart? –  och påminner om en kylling på flykt, kan man kanske få till det – med lite fantasi. Sent på natten. Efter ett och annat starkt fluidium.

Den bästa bilden jag sett på nätet på nebulosan är denna, tagen genom ett Ritchey–Chrétien-teleskop 2008:

Och här har du “förklaringen” om du inte redan fått ihop det:

Bon appétit!