Hoppa till innehåll

Nr 59 2010

Nils Tamm – beundransvärd pionjär!

Inte TACK  utan STORT TACK till Christian Vestergaard som skickat bloggen en bild av “privatastronomen” Nils Tamm vid sin Zeissrefraktor på Kvistaberg utanför Uppsala.

– Jag fann bilden i en bok i mitt lilla bibliotek av astronomiböcker. Boken gavs ut av Scoutförlaget och är en andra upplaga ur serien “I markerna”. Denna bok heter således Stjärnor och skrevs av en viss Paul Wetterfors från Falun.
Så här skrev herr Tamm i PAT från 1920 (1:a årgången) om sin refraktor:

“Redan som skolyngling lekte i min håg att en gång kunna äga ett litet observatorium, där jag under klara nätter kunde få tillfälle att tränga in i stjärnrymdens lockande hemligheter och skåda den underbara prakt, som så livligt  skildrades i de populära framställningar, vilka jag med största intresse då läste mellan läxornas mera torra studium.

Nu har drömmen blivit verklighet och därtill på ett sätt, som mer än väl motsvarar de tidigaste förhoppningarna.
En julidag 1919 anlände instrumentet med tillbehör från den stora optiska firman Zeiss i Jena.  Samma dag packades det upp och del efter del monterades under min ledning – jag var mycket ivrig och nyfiken – så att på kvällen stod det hela färdigt till prövning och praktfullt att skåda”.
Vilken underbar historia!
I det här avlånga landet har vi många betydande amatörastronomer att slå vakt om, men Nils Tamm – etta på listan!

Solen lugn och fin

I tolv år har SOHO tagit lysande bilder av solen, och Hawaii-astronomen Jeff Kuhn med kolleger har hela tiden sysselsatt sig med frågan: Har solens storlek ändrats under tiden och om så är fallet – sker det i samklang med solfläckscykeln?

Svaret på första delfrågan är nej, och därmed faller också delfråga två.

500 000 bilder har specialmätts genom SOHO:s Michelson Doppler Imager.

Jordbaserade solobservationer talar ett annat språk, men här är det sannolikt så att nånstans i observationerna spökar defekter via vår atmosfär. Riktigt , riktigt hundra lär vi inte vara på solens storleksmässiga invariabilitet förrän det finns en rejäl bildhög från det i år uppskjutna  SDO (Solar Dynamics Observatory) att analysera och det nya Advanced Technology Solar Telescope på Hawaii tagits i bruk.

SOHO-bilden ovan till vänster är från i dag 22 maj 2010 och visar solskivan i den ultravioletta delen av spektrumet.

Drömnyheten

Apropå tidigare bloggar om Halleys farliga kometpassage 1910, kom jag att tänka på denna önskelöpsedel:

JORDEN GÅR UNDER IDAG

– Missa inte bildreportaget i morgondagens tidning –

Vem får Kavli-priset?

Vartannat år delas det norska Kavli-priset ut på 1 miljoner dollar till en eller flera astrofysiker. Förra gången, 2008, delades priset mellan välkände amerikanen, kvasarupptäckaren  Maarten Schmidt och inte, utanför kretsarna, lika välkände britten Donald Lynden-Bell. Nu är det snart dags igen och den som lovat presentera den lycklige vinnaren är ingen mindre än Kip S Thorn, pensionerade professorn vid Feynmanstolen i LA.

Om jag säger att i Einstein-specialisten Thorns vänkrets ingick Carl Sagan och ingår Steven Spielberg, Stephen Hawking m fl, så är hans plats någerlunda väl definierad.

Håll utsikt i en blogg nära dig omkring 3 juni.

Kavli-priset är namnat efter Fred Kavli, norskfödd (1927) naturvetare, affärsman och filantrop. Kombinationen är inte helt vanlig.

Ronnie hade platsat som astronaut

Ronnie kunde varit vår förste svenske astronaut! Foto: NE

Allt som vroomar och bekämpar gravitationen, är spännande. Alltså: Ta er gärna till Autoseum i Simrishamn, där godbitar ur Nisse Nilsson Collection visas. Det som inte finns i Nisses källare på Mariedalsvägen i Malmö, finns här.

Nytt för i år är rariteter ur vår Formel 1-gigant, Ronnie Petersons efterlämnade museisamlingar. Ronnie Peterson Museet har tidigare funnits i Örebro men finns nu kommande tre år på Österlen, i en separat utsträllning!

Om denne fantastiske Ronnie Peterson finns mycket att säga. Tyvärr dog ju Ronnie  i sviterna efter en olycka på italienska Monza-banan 1978 (förödande tabbar av de italienska läkarna), och hans manager Staffan Svenby gick ur tiden i fjor.Så det går aldrig att testa  dem på nedanstående påstående:

Det slår det mig nämligen nu att Ronnie genom sin fysik, sitt mod och sin kyla – och inte minst genom sitt tekniska kunnande – mycket väl SKULLE ha kunnat platsa som en tidig svensk astronautkandidat. Han hade alla kvalifikationer. Minus, i och för sig, ett litet obetydligt teknisk-vetenskapligt avhandlingsarbete.

Den närmaste rymden vi kommer på Autoseum  är i sommar den unika utställningen av –  modellflyg!