K G Hammar undvek fällorna

Mycket folk gästade lokalerna i Maria Magdalena kyrka i Lund i eftermiddags för att lyssna in ämnet “Big Bang och Gud”. På plats CERN- och Brookhaven-forskaren Ingvar Otterlund och förre ärkebiskopen K G Hammar, två tungviktare i denna “debatt” som snarare blev två hyperintressanta föreläsningar.

Otterlunds Big Bang-föredrag var oklanderlig populärvetenskap, enormt fascinerande, fantastiska bilder, men K G Hammar  väckte ändå hos mig största nyfikenheten. Och jag blev lätt fascinerad av hans goda sätt att prata om vad religion ska syssla med och inte syssla med. Några fällor gick han inte i! Den religion lever farligt, sa han, som försöker sig på naturvetenskapliga förklaringar.

Och jag tror Hammar vann en och annan proselyt när han berättade om hur han  på varma sommarnätter kan lägga  sig raklång i gräset på tomten till familjens sommarviste på Österlen och bara låta sig intas av stjärnhimlen.

– Det är skönt att vara liten, att vara liten men ändå en del av något stort, tyckte “KG”.

Hammar såg, sa han,  religion närmast som en konstnärlig yttring, han hade många kloka synpunkter överhuvud taget, och diskussionen efter blev därför som den blev:  Ett vänligt och sympatiskt meningsutbyte. Till och med forskarproffset Otterlund såg med förståelse och sympati på religiösa yttringar.

Arrangör var den lilla privata “akademien” 3 M (Medicin, Meteorologi, Miljö), som – tyckte debattörerna – gärna kunde kompletteras med ytterligare två M: Mystik och Moral.

Hälsning från Alexandria

2/3-delar av familjen framför planetariet. Foto: Carsten Nilsson

Vad händer med uret i Lund?

Bloggen aktualiserade frågan om det vanvårdade uret i pelaren vid sidan av grinden in till Stadsparken vid Lunds gamla obsis, och min idrottskompis, lundapolitikern Christer Wallin (m), kan berätta en del – att det just nu är en kommunal “ickefråga” eftersom fastigheten fortfarande inte är placerad hos en användare. Obsis ägs fortfarande av Universitetet, så kommunen kan inte fixa det automatiskt.

Tydligen är det så att kommunen förbundit sig att köpa fastigheten  eller redan har gjort det, men inte funnit någon användare.

– Mer relevant kanske i sammanhanget  är att ombyggnad och renovering av Stadsparken har precis börjat och ska vara klar i god tid till jubileet 2011, och då utgår jag från att uret också ska vara klart och renoverat.

Även Christer tycker att uret (och barometern!) ska fungera som de gjorde när han var liten.

Anita Sundman ur tiden

Det står en fin minnesruna över Anita Sundman på Populär Astronomis blogg – tack till Robert Cumming för reflektioner och lästips.

Anita Sundman var en enastående person, jag vill inte påstå att jag kände henne väl men jag var i alla fall hemma hos henne på Stockholms söder och intervjuade henne i samband med hennes Knut Lundmark-bok (Den befriade himlen) som kom ut 1988. Som många av oss i vår generation, lockades hon till astronomin genom Lundmarks många böcker och radioföredrag, och hon berättade medryckande (och empatiskt!) om Lundmarks stora misslyckade Lundaprojekt med den aldrig förverkligade stora galaxkatalogen.

Sist vi sågs var också i samband med Lundmark-träffen i Astronomihuset, Lund, 2007, då hon höll ett tankeväckande föredrag och vi lyssnade andäktigt på uppspelningen från radio med Knut Lundmark och Harry Martinson. Bl a berättade hon om hur bilden av kosmos förändrats bara på några årtionden. På 40-talet var det ett tyst och ödsligt universum vi studerade; vår tids universum, däremot,  är fyllt av partiklar till och med i vakuum och ständigt pågående stora och små kollisioner och smällar.

Anita Sundman var en proffsastronom med vida kulturella vyer. Hon skrev böcker, hon var krönikör i Populär Astronomi, hon skrev ett kapitel i den av Björn Stenholm redigerade boken Texter om kosmos m m – och hon kände sig för som bildkonstnär, akvarellist.

Apropå sommarens med spänning emotsedda  asteroidockultation 8 juli, så erinrar Hans Bengtsson  om att vårt sällskaps  stora namn Per-Åke Björklund och Sven-Aage Müller var först av alla att klocka en sådan ockultation av en småpanet.

Det står nu klart sen jag kollat med vårt lands stora filmdatabas och Sveriges Television – tack till Per Sundfeldt respektive Hans Arnbom – , att Rainer Werner Fassbinders sf-serie för tv 1973, Welt am Draht, aldrig har visats i Sverige. Nyligen kördes den som långfilm på bio i Berlin och hyllades som ett litet mästerverk.