Hoppa till innehåll

Nr 32 2010

  • av

Allt ljus på kvinnliga astronomer

Jag sitter just nu och slipar på en större artikel, som ska placeras nånstans och som handlar om “Hitlers astronomer” – astronomin i Tredje riket, kort och gott. Ett kompilat av läsning här och där. Mycket intressant är ju den tyska astronomen Margarethe Güssow vid observatoriet Berlin-Babelsberg (se blogg 15), som var en framstående variabelobservatör  och som fortfarande får goda vitsord i t ex AAVSO:s historik.
Güssow var övertygad nazist, hon hycklade inte om det, hon kände sig aldrig “missförstådd” som partigängad  nazist men väl som kvinnlig astronom och intrigerna kring henne var legio; efter kriget drabbades hon som många bruna astronomer av segrarmakternas bannbulla, hon blev arbetslös och försvann in i den stora tyska anonymiteten. Ingen vet egentligen vad som hände henne.
En sak vet jag bestämt och det är att denna Güssow hade känt sig oerhört obekväm med projektet SIAA = She Is An Astronomer, som lever vidare efter IAY,  det internationlla astronomiska året 2009 och som nu i april samlar sig till en, förutsätter  jag, hyperintressant konferens i London 22-23 april i regi av det kunglíga astronomiska sällskapet, RAS, på de brittiska öarna.
Då och nu... kvinnliga astronomer vid Harvard omkring 1917 och kvinnliga forskare idag, vid European Week of Space and Astronomy 2009 (Bilden hämtad från SIAA,s hemsida)

Det inledande välkomstföredraget borde väcka rubrikmakarnas intresse på Londons Fleet Street (som inte finns längre, jag vet, jag talar i symboliska termer): det hålls av professorn Jocelyn Bell Burnell, som upptäckte de första radiopulsarerna men som fick uppleva smäleken av att Nobelpriset 1974 gick till hennes kollega Anthony Hewish i stället, Hewish som i sin tur delade priset med bloggfavoriten, radioastronomen Martin Ryle.
Men Miss  Jocelyn Bell skulle absolut ha varit med på podiet, delat pengarna och äran, inget snack om den saken. Jag hoppas det var den Nobelprisgivande kommitténs sista sexistiska utspel!
Det hedrar för övrigt Fred Hoyle i hans svarta hål att han, som ju också borde fått Nobelpriset, reagerade på orättvisan.
SIAA har en väldigt informativ hemsida, och där kan bland annat läsas en intervju med professorn vid Niels Bohr Institutet i Köpenhamn, Birgitta Nordström, som påpekar att antalet kvinnliga medarbetare på hennes institut sjunker ju högre upp i hierarkin vi kommer och att bland senior-staff-medarbetarna siffran nu ligger runt 10 procent. (Finns det så få procent?)
Bland kvinnliga astronomipionjärer som porträtteras och lyfts fram  av SIAA:s alldeles utmärkta historiska översikt  märks Tycho Brahes lärda syster Sophie Brahe.
Hur många systrar har för övrigt inte hjälpt sina astronomiskt arbetande bröder? Det finn ett stort antal självuppoffrande “syrror” att lyfta fram, och till och med Anders Celsius la under sin Europa-resa märke till fenomenet. Därav detta brevställe hos honom:
“Jag börjar tro att det är alla astronomers öde….att ha lärda systrar. Jag har också en syster, men hon är inte särskilt lärd. För att bevara harmonin måste vi göra en astronom av henne.”
Ett av målen med London-konferensen är att ge muskler och innehåll åt den resolution som yrkesastronomernas IAU och dess  generalförsamling antog i fjor för kvinnornas sak inom vår vetenskap.

Extremt märklig bild

En av de absolut märkligaste bilder jag sett återfinns lite här och var på astronomiska nyhetssajter just nu: Den med spänning förväntade förmörkelsen av Epsilon Aurigae. Bilderna har vaskats fram och rekonstruerats med hjälp av extremt sofistikerad datorstyrd och laserledd  interferometer-teknik av de sex samverkande teleskopen på Mount Wilson (CHARA Array) och visar grafiskt  hur stjärnförmörkelsen gick till 2009-2010.

Credit: John Monnier, University of Michigan

Vart 27:e år sker det att vi ligger i förmörkelsens siktlinje, och att detta rör sig om en äkta binär förmörkelsevariabel upptäcktes redan på 1820-talet. Dubbelstjärnsystemets F-stjärna förmörkas av en B-stjärna som omges av en mörk stoftskiva, den teorin bekräftas nu i detalj.

Bra koll på vad det handlar om, storlekar och annat, har t ex astronomy.com-sajten.

Det är inte ens lönt att jag försöker beskriva hur märkvärdigt detta är, både som astronomiskt fenomen i sig och hur det tekniskt är möjligt att fånga förmörkelsen på detta vis.

PS.

Komplettering sen bloggen gick i tryck: Ännu mer text- och suggestivt bildmaterial här, som också länkar vidare till artikeln i Nature.

Mark Twain om universum och människan

Frimärke med Mark Twain på Halleys komet!

K G Hammar-träffen (blogg 30, 31) inspirerar till diverse läsning, som t ex av Mark Twains Letters from the Earth där följande stycke ur kapitlet “The Damned Human Race” återges i en högst egenhändig bloggöversättning:

“Om Eiffeltornet representerar universums ålder, utgör det tunna färgskiktet på toppen av mastknoppen människans del av denna ålder. Och alla tror att det är för detta tunna färgskikts skull som tornet byggdes.”

Mark Twain alias Samuel Langhorne Clemens (1835-1910)  hade överhuvud taget ett stort astronomiskt intresse, vilket bevisas av alla roliga, elaka och kloka nedslag som finns  återgivna på denna sajt med Mark Twain-citat. Han har också fått en krater på Merkurius södra halvklot namnad efter sig liksom  asteroiden 2362 Mark Twain (1976 SH2).

Mark Twain tål alltid att läsas om och på!

Lundakarnevalen närmar sig

Eftersom det finns fotoner måste det finnas antifotoner, alltså i dagligt tal “mörker-partiklar”, som dessutom färdas baklänges med  300 000 km/sek. Det säger ju sunda förnuftet,  och förgäves försökte en gång Hans-Uno Bengtsson förklara för mig  att fotoner och “antifotoner” är samma sak.

Det är synd att Hans-Uno inte lever längre. Han skulle säkert ha haft synpunkter på kommande Lundakarneval och karnevalstidningen, som har en “vetenskaplig notis” om likheten mellan ljusår och hundår.

Hipp hipp hurra!

Celestron firar 50 år i år, och vi borde väl på TBO bekransa våra egna trotjänare, Celestron 8 och Celestron 14, som ställt och ställer upp i vått (nåja) och torrt?

Teleskopjubileer kan vi inte få nog av!

Sturups-utställning med ?

Det är lite osäkert vad som händer med den fina skärmutställningen med astronomiska bilder efter exhibitionen på Sturup/Malmö Airport, som vid det här läget bör ha skådats av några 10 000-tal flygresenärer.

Jag har själv puffat så gott det går för utställningen i diverse avisor, senast i en krönika i dag i Skånska Dagbladet (11 april).

Så bra tänkt att samordna Sturup-utställningen med de 100 första åren efter flygpremiären på Ljungbyhed 1910!