Nr 33 2010
Bara vanligt vatten på dammsugande höstsolar

Lille Bror Söderlundh och Lennart Hellsing tänkte nog inte i kosmiska termer när de skrev Vattenvisan, den med strofer som dessa;
Vad är det som regnar på våra paraplyn? / Vad är det som snöar ner från skyn? /Jo, vatten, vatten, bara vanligt vatten.
För att inte tala om:
Vad är det i molnen där uppe i det blå? / Vad är det som båtar flyter på? / Jo, vatten, vatten, bara vanligt vatten.
En fortsättning skulle kunna lyda så här:
Vad är det som syns i vita dvärgars atmosfär? / Vad är det våra spektroskop ser här? / Jo, vatten, vatten, bara vanligt vatten…
Och så vidare.
I samband med en astronomträff i Glasgow på temat (gissa!?!) exoplaneter har forskare avslöjat att de funnit fram till att vissa vita dvärgar, gamla döende reststjärnor, suger åt sig vattenrikt rymdskräp efter tidigare planeter, stenar och interplanetärt stoft som svampar. Vita dvägar har nästan rent helium i sina atmosfärer, men så finns det också en grupp med spår av väte, kalcium och liknande grundämnen. En källa till detta väte tros nu vara överblivet vatteninnehållande material från planeter som gjort sitt. Materialet faller in i atmosfärerna och berikar, som en sista gest, dessa höstsolars yttre skal.
Samtidigt bevisas härmed indirekt att steniga planeter med vatten är vanliga.
Jay Farihi vid University of Leicester och hans team står för detta forskningsbidrag, som bygger på mätningar av 146 vita dvärgar upptäckta genom Sloan Digital Sky Survey. Jag läste om saken på New Scientists hemsida.
Blir detta jordklotets bittra öde? Att som rymdskräp sopas in av en alltmer döende vit dammsugande sol i hennes atmosfär? Sannolikt.
PS. Antalet upptäckta exoplaneter var härom dan enligt ett mess från ESO 454.
Tur och retur upp och ner
Ove “PR:son” Persson, Malmöverksam turistkännare par excellance, tipsar om den svenska resesajten travel.se, som innehåller senaste nytt och som nyligen dskuterade Kirunas roll för kommande rymdturism. Allt ljus fokuseras förstås på miljardären Richard Bransons Virgin Galactic-projekt, vars premiärflygning är satt till 2011 alternativt 2012. Tills dess räknar Virgin Galactic med att ha sålt 700 bokade och betalda biljetter, för att sedan med raketstart nå 15 000 rymdresenärer totalt innan 2021, något som skulle ge en vinst på hisnande 700 miljoner dollar.
Problem finns förvisso, och Whitehorn är inte glad över att vara både tillverkare av rymdfarkoster och rymdflygbolag. Men projektet rullar på trots det. Konkurrenter saknas inte: Blue Origin, Xcor Aerospace, Armadillo Aerospace, Space adventures Rocketplane är några, och vår egen rymdturist-expert (se länk på vår hemsida), ASTB-styrelsemedlemmen Leif Arndorff säger sig hos travel.se dock hoppas på konkurrens och därmed billigare biljettpriser. Vilket ger fler möjlighet att se hur vacker – och skör – vår jord egentligen är.
Esranges raketuppskjutningar i 40 år har gett Kiruna både knowhow och infrastruktur. Kiruna flygplats har bland annat landets näst största hangar, vilken behövs till Virgins bredvingade Space Ship Two.
Ännu en makalös bild
Den infarröda astronomin är på hugget just nu. Denna galax, IC342, är känd sen Edwin P Hubbles tid, han trodde att den tillhörde den lokala gruppen, men nu vet vi att den ligger längre bort, nånstans 7-11 miljoner ljusår ut. Eftersom denna förnämliga spiralgalax ligger i vårt eget vintergatsplan, så är detaljobservationer extremt svåra, men för Nasa:s WISE-satellit (= Wide-field Infrared Survey Explorer) är inget omöjligt.

Färgerna är intressanta:
* Blå stjärnor ligger i vår egen hemmagalax, Vintergatan.
* I de gröna och gula områdena pågår stjärnbildningar för fullt.
* I det röda centralpartiet lyser unga stjärnor upp interstellära moln och partiklar.
Ingen risk denna gången heller
Det ÄR spännande med de jordnära asteroidpassagerna.
I förra veckan var det dags igen, denna gång för den nyupptäckta, den drygt 20-meter stora bamsen kallad 2010 GA6 att dra in i jordens “intressesfär”. Minimiavståndet från oss var en bit bortom månavståndet.
– Sånt här händer var och varannan vecka, lät ett lugnande besked från Don Yeomans vid Nasa:s “Nära jorden föremål”-kontor vid JPL i Pasadena. Californien.
Upptäckten skedde genom Catalina Sky Survey, Tucson, Arizona.
Erkänn, att det är strongt att upptäcka dess nålar i den planetära höstacken!
Buzz dansar inte längre – och Neil ligger lågt…
Buzz Aldrin, vår svenskättling på månen, slogs ut härom dan i den amerikanska versionen av Let´s dance, som Over There heter Dancing with the stars. Buzz twittrar lika glatt för det.
Lite tråkigt att det är sån kommers kring honom, bevisat av Buzz hemsida. Men så är det på andra sidan Atlanten. Neil Armstrong håller å andra sidan en ALLTFÖR LÅG profil. Han ger ett nästan tråkigt intryck. Typiskt är att Armstrong dementerat – eller har han? – att han aldrig sa de där famösa orden “Good luck, Mr Gorsky!” när han tog de första stegen ner på vår drabant. Det är en vandringsmyt, en klassiker, vars upphovsman med största sannolikhet var den amerikanske komikern Buddy Hacket (den lille killen jämte Mickey Rooney i skrattpillret En ding, ding, ding värld). Gorskys var grannar till familjen Armstrong och Mr Gorsky ska, enligt skrönan, när Neil var liten ochråkade hamna under Gorskys sängkammarfönster, ha hört Mr Gorsky önska sex med sin hustru på ett alldles speciellt vis. Varpå hon svarade: “Det kan du drömma om tills granngrabben går på månen!”. Ungefär.
Detta är vad Neil Armstrong sa när han hoppade ner på månen? Enligt utskrifterna:
109:23:38 Armstrong: I’m at the foot of the ladder. The LM footpads are only depressed in the surface about 1 or 2 inches, although the surface appears to be very, very fine grained, as you get close to it. It’s almost like a powder. (The) ground mass is very fine. (Pause)
109:24:13 Armstrong: I’m going to step off the LM now. (Long Pause)
109:24:48 Armstrong: That’s one small step for (a) man; one giant leap for mankind. (Long Pause)
109:25:08 Armstrong: Yes, the surface is fine and powdery. I can kick it up loosely with my toe. It does adhere in fine layers, like powdered charcoal, to the sole and sides of my boots. I only go in a small fraction of an inch, maybe an eighth of an inch, but I can see the footprints of my boots and the treads in the fine, sandy particles.
Inget om Mr Gorsky. Sorry.
Kal och Osborn på nya äventyr
Kal och Osborn hade prioriterat annat än att titta på stjärnorna på Slottsskogs-observatoriet. Nu ligger de utslagna efter en annan sorts utsvävningar under natten.
– Du Kal, stönar Osborn, vi talar inte om för någon vad vi gjorde i natt.
– Okej, svarar Kal, men du kan väl berätta det för mig?
(Tack till min gamle chefredaktör Ulf Mörling för detta bidrag.)