Nr 173 2011
Kongressen skrotar James Webb-teleskopet?
Sista ordet är inte sagt, men förspelet är dramatiskt nog. Ingen av oss i den astronomiska gemenskapen i världen gillar ju att de amerikanska politikerna vill skrota projektet med den infraröda, 6,5-metersgiganten James Webb Space Telescope, som ju är tänkt att ersätta Hubble-rymdteleskopet om några år. Jag har snokat runt lite grand tidigare för att få veta dagsläget i debatten over there, och Hans Starlife påpekar att det finns ett par sajter igång nu för protester – om det räcker för att stoppa Olle i grund är osäkert.
– Eftersom det här egentligen är av internationellt intresse, borde väl resten av världen haka på också?, påpekar Hans.
Jag håller med. Eftersom JWST också har en europeisk dimension, förstår jag inte varför inte amerikanerna ber Europa ställa upp. Eller Kina, som sitter på världens störta penningspåse numera? Från pingpongdiplomati till “Rädda James Webb-teleskopet…”
Hans pekar bl a på sajten http://www.facebook.com/SaveJWST och noterar att The Planetary Society också brukar göra väsen av sig. Lobbyverksamhet behöver inte vara fel, och när NASA reagerar över kongresspolitiker inom utskottet kallat House Appropriations subcommittee som vill dra ner budgeten 2012 tlli 2008 års nivå – i rena pengar en neddragning på 10 procent till 16,8 miljarder dollar – är konsekvenserna uppenbara: Det räcker inte med osthyveln, det får bli köttyxan i stället och då drabbar det JWST som gjort sig illa känt för överdragningar, fördyringar, förseningar etc.
– Ed Weiler (NASA’s Science Directorate) sade nyligen att Hubble kom ut i rymden trots att notan blev 400 procent över budgeten. MEN… “No one remembers the Hubble overruns because it’s the greatest thing since sliced bread.” Det finns ju all anledning att tro att det kommer gälla JWST’s upptäckter också!, avrundar Hans Starlife.
Det är lätt att sitta på denna sidan Atlanten och ge andra råd och då. USA och Europa är på väg in i en ekonomisk svacka, som det kan ta åratal att komma igenom. Samarbete borde vara lösningen även inom sektorer som teknik och naturvetenskap, inte bara när det gäller att bomba diktaturländer till demokratier.
Upphittat (1): Pulsar med svans
För två år sen upptäcktes pulsaren med katalogbeteckningen PSR J0357+3205. Astronomerna har inte släppt greppet om himlakroppen, som inte verkar uppträda som andra “normala” pulsarer:
Denna snabbsnurrande neutronstjärna har en röntgensvans, upptäckt av NASA:s Chandra X-ray Observatory.
Pulsaren ligger på 1600 ljusårs avstånd och tros vara en halv miljon år gammal.
NASA-releasen finns här, där det också framgår hur pass sällsynta den här sortens förmodade högenergirika chockvågor är där ute i världsrymden. Fenomenet har iakttagits förr men aldrig eller sällan så här väldefinierat.
Upphittat (2): Märkligt fynd av exoplanet
Planeter i multipla stjärnsystem – funkar det? Teorierna om att gravitationskrafter här spelar ut möjligheten till planetbildning, har bevisligen kommit på skam: Kring trillingstjärnorna i systemet HD 132563 har nu fastslagits existensen av en planet 1,3 ggr Jupiters massa och med en rimlig banexentricitet på 0,22 kring huvudstjärnan på 2,6 AU:s avstånd.
Snyggt jobbat!
När inträffar nästa “Carrington-händelse”?
En rejäl “Carrington-händelse” – Carrington event – på solen ligger i vänten, om jag förstår en artikel i Washington Post rätt. Flarefenomenet är uppkallat efter den kontroversielle amatörastronomen Richard C Carrington (med titeln “Esq.”) som stod för upptäckten 1859 av ett gigantiskt solutbrott. Hans klassiska artikel Description of a Singular Appearence seen in the Sun September 1 1859 finns publicerad här. I tidens populärvetenskapliga litteratur (t ex Camille Flammarions I himmel och på jord) berättas om en gigantisk “ljusexplosion ibland en grupp solfläckar”. Solens lågor fascinerade.
Det som skett under de gångna drygt 150 åren är att världen industrialiserats, elektrifierats och nano-iserats och blivit kolossalt mycket känsligare för effekter av rymdväder: Kommunikationer som brakar ihop, finansiella transaktioner som omöjliggörs, GPS:systemet går bananas, astronauterna på ISS får vackert hålla sig inomhus, flygningar över nordpolen förbjuds och oljepipelines på höga latituder får vi hålla extra koll på eftersom de kan leda ström som konduktorer och kan drabbas av rostskador.
Kraftförsörjningen i en liten stad som Malmö påverkades av ett solutbrott 30 oktober 2003. En 130 kV-ledning slogs ut av ett fallerande reläskydd. Ledningen matade delar av Malmö och ca 50 000 kunder blev spänningslösa knappt i en timme.
Strömavbrottet i Malmö var den mest märkbara effekten av rymdstormen den gången och sammanföll precis med den kraftiga nedgången i ett magnetogram uppe i Kiruna; trolig orsak en geomagnetisk inducerad ström genom minskningar av det geomagnetiska fältet.
På Carringtons tid sågs norr- och sydsken ner till Havanas horisont, himlen glödde över jorden och det tog fyr i telegrafstolpar eftersom luftlinjerna fungerade som en sorts överhettade antenner. Även de sura regn som registrerades över Grönland vid denna tid och som följde på den intensiva solvindens partikelkrockar med atmosfärmolekyler kunde så småningom relateras till utbrottet.
Vi får hoppas att vi i alla fall blir förvarnade i tid inför ett utbrott, och då spelar ett annan NASA-projekt stor roll för jorden: rymdvädersatelliten ACE (Advanced Composition Explorer) som ligger fast i sin L1-position mitt emellan solen och vår hemplanet, ca 1,5 miljon km ut (en procent av avstånden solen-jorden). Det räcker för att ge oss info om kommande störningar i tid.
Senaste ACE-informationen finner du altid här.
Göteborg nästa anhalt
Alla fakta om Astronomdagarna kommer att läggas här, på den egna sajten.
