Nr 131 2011
3 D-studie av vår “lokala” galaxvärld…
Astronomer har fått tillgång till den mest kompletta 3D-kartan hittills av vårt “lokala” universum, ut till ett avstånd på 380 miljoner ljusår. Denna 2MASS Redshift Survey (2MRS) har tagit tio år att sammanställa, och den täcker tidigare okända områden nära det galaktiska planet som genom gas och stoftmoln alltid hindrat astronomerna fri sikt bortåt och utåt.
Karen Masters (University of Portsmouth, UK, bilden t v) heter astronomen som presenterat den nya kartan under ett möte med American Astronomcal Society. Masters är specialist på området, och hon har genom åren signerat en rad tunga forskningsrapporter. Hon är också engagerad i det medborgarvetenskapliga Galazy Zoo-projektet.
Om 3 D-kartan skrivs mycket på nätet. Jag tycker Portsmouth-universitetets pressmaterial kan få en chans att skina upp en stund i den ofta glassiga astronomiska PR-världen:
http://www.port.ac.uk/aboutus/newsandevents/news/title,133511,en.html
Och här finns Karen Masters egen website:
http://icg.port.ac.uk/~mastersk/
Kartan ses som ett hedervärt minne av den 2010 bortgångne astronomen John Huchra, som med hjälp av infrarödkänslig instrumentering på Fred Lawrence Whipple Observatory (Mt Hopkins, Arizona) och Cerro Tololo Inter-American Observatory (Chile) mätte rödförskjutningar i parti och minut. Huchra inledde mätningarna på 1990-talet och de sista observationerna noterades av hans kolleger bland 2MRS-astronomerna så sent som i oktober 2010.
Bland annat har forskarna knutna till 2MRS kommit den gåtfulla, utmanande “Stora attraktorn” i Hydra/Centaurus-region närmare in på livet.
Över 43 000 galaxer har katalogiserats inom ett avstånd med z <0,09. Med hjälp av 2MASS (Two-Micron All-SkySurvey) i tre nära-infrarödvåglängder kunde astronomerna relativt lätt göra en 2 D-karta, med rödförskjutningarna med “i bilden” får vi ovanstående tredimensionella karta.
Credit för bilden ovan (klicka för att blåsa upp den rejält!): T.H. Jarrett (IPAC/SSC)
TB-planetariet
Jag har inte varit på Tycho Brahe-planetariet i Köpenhamn på länge men var där med Johansson-familjens allra yngsta igår, det var dyrt, utlovade Brokorts-rabatter stämde inte, det såg lite nergånget ut på vissa delar av den fasta utställningen. Men 3D-dokumentären med flygande dinosaurier var ok liksom butiken.
Gladys nätverk ombord på ISS
Den internationella rymdstationen har begåvats med två motvilliga rymdfarare, giftspindlarna Gladys och Esmeralda. Dessa ska nu studeras ur tyngdlöshetens, mikrogravitationens alla synvinklar.
Tuffa arbetspass väntar flickorna, som inte ens får gotta sig åt ett skrovmål genom att äta upp några hanspindlar. (Foto: NASA)
Sommartriangeln med apex
Harry Martinsons Aniara rörde sig ju mot Lyrans stjärnbild, och att målet för solens skenbara färdriktning tycks ligga just där, i gränstrakterna nära Vega i Lyran och Herkules stjärnbild (dekl 18h, dekl +30 gr). Apex har utforskats sen William Herschels tid på sent 1700-tal. Jag har inga stora nyheter om utforskningen av punkten i vår tid, den bestäms numera av satelliter som Hipparchos eller, som i Frankrike, med hjälp av jordbundna teleskop med objektivprismor, men nu när sommartriangeln med Vega, Deneb och Altair snart är över oss kan det vara kul att veta ungefär var punkten anses ligga om man ska förevisa stjärnhimlen för nyfikna grannar t ex och de kommer ihåg sin Aniara.
Apex och dess konkreta innebörd har fascinerat många astronomer genom århundradena, och punktens koordinater har också bestämts med lite olika exaktheter beroende på hur många stjärnors egenrörelser som uppmätts och vilken epok vi talar om. I astronomihistorien välkända astronomnamn som W Herschel, J Herschel, O Struve, N Maskelyne, F Argelander m f men också en 1800-talsastronom med det svenskklingande efternamnet Lundahl förekommer i rullorna. Lundahl måste vara lika med Åboprofessorn Gustaf Lundahl.
Ett kul sätt att betrakta stjärnornas skenbara flykt runt apex- och antapexpunkterna, som alltså återspeglar solens rörelse, är att ta på sig sina 3 D-glasögon och spana in denna superba Wikipediaframställda bild av stjärnrörelser under 500 000 år:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Astro_4D_milkyway_stars_proper_radial_all_apex_anim.gif
Ett litet steg tillbaka…
Det ska bli intressant att följa de “longitudiella” konsekvenserna av den nya läroplanen (W-bloggen nr 53 2011, popast.nu 25.5) och vad den betyder för den allmänna astronomikunskapen. Ges astrologin en motvikt? De religiösa undergångsprofeterna? Den intelligenta designens företrädare?
En pessimist i min närhet hade redan rubriken klar för sig härom den om Jan Björklunds läroplan:
“Ett litet steg tillbaka för en skolminister, ett stort steg tillbaka för svenska gymnasister.”
Så illa ska det väl inte gå, inte om skolorna (läs: fysiklärarna) följer mina W-bloggspropåer i nr 53 i år?