Nr 133 2011
Endeavour sätter punkt i morgon morgon
Nu när rymdfärjan Endeavour STS 134 är på väg ner till jorden igen och väntas landa vid 08.35-draget svensk tid 1 juni på Kennedy Space Center, kan jag inte låta bli att hylla “missionen” med två bilder.
Bild 1 (foto: NASA) visar hur det såg ut när rymdfärjan kopplats loss från internationella rymdstationen:
Bild 2 (foto och copyright: Beth Katz, Lancaster County, Pennsylvania) visar en bild uppfångad ungefär samtidigt från jorden:
Klicka på bilden och du ser TVÅ pregnanta ljusstreck över himlavalvet.
Allra viktigast, rent vetenskapligt, på denna Endeavours sista rymdfärd var utplacerandet av AMS som i Alpha Magnetic Spectrometer – ett instrument som kommer att ge oss massor av ny kunskap om den kosmiska strålningen från supernovor och universums tidigaste epok.
PS.
Denna notis ändrad ett par gånger 31.5 till följd av “teknisk uheld” i mina hjärnhalvor. Först hade jag fel dag, sen fel landningsgtid. Hoppas det är rätt nu!
Kan astronomer hata varandra?
Jag har alltid varit nyfiken på konflikter inom astronomin. Personkemin har inte alltid stämt mellan forskarna, vårt sällskaps grundare Knut Lundmark inget undantag, varken på hemmaplan eller utomlands. Långt tidigare förekom en lika klassisk som kompromisslös träta mellan Tycho Brahe och Bär, som inte upphörde förrän Bär dog.
I Donald E Osterbrocks bok Walter Baade: A Life in Astrophysics talas rent ut om ett hat mellan Walter Baade och Fritz Zwicky. Bägge arbetade på samma institution och måste ibland samsas under samma kupol på Mount Wilson och Mount Palomar.
Från början skrev de vetenskapsrapporter tillsammans (bl a om supernovor), men sen gick de skilda vägar och slogs t ex när radioastronomin brutit igenom om vem som upptäckt vad allra först. Det kunde handla om dagar att komma först i olika tidskrifter i början av 50-talet.
Kanske var den här sortens primitiva konkurrens rentav stimulerande för den astronomiska utforskningen.
Frida Palmérs röst
Vilken dialekt hade Frida Palmér? Frågan kom på tapeten i förra bloggen, och Gunilla Lindberg, som hade Frida på gymnasiet i Halmstad, noterar:
– Som jag minns det hade Frida ganska mörk röst och talade vårdad sydsvenska. Varken skånska eller halländska – jag hade båda dialekterna i familjen.
– På den här tiden skulle skolan ju korrigera dialektuttal, och Frida som vistats länge i lärda sällskap, anpassade säkert också hon sitt tal så att det inte lät alltför lantligt. Man blev ju inte tagen på allvar då.
Klotformiga stjärnhopar med ?
Trodde du också att vi visste allt värt att veta om de klotformiga stjärnhoparna? Motbeviset kommer från Ailson Sills (bilden t v), toppforskare på McMaster University, Ontario, i Canada. Hon är specialist på dessa trängselfyllda stjärnhopar, på stjärnkollisioner i dem och vad det betyder för stjärnhoparnas vidare öden. Och vilken är stjärnhoparnas relation till dvärggalaxer?
Alison Sills vetenskapliga hemsida finns här:
http://www.physics.mcmaster.ca/people/faculty/Sills_AI_h.html
Det som mest utmanar forskarna är förekomsten av så kallade “blue stragglers” – vad blir det på svenska? blå eftersläntare? – som identifierades redan 1953 av Alan Sandage. De utmanar teoretikerna genom sin större massa, sin blåare färg och de verkar ha genomgått antingen kollisioner med en andra stjärnor eller massöverföring från andra stjärnor. Nått mystiskt är det med dessa stjärnors placering i hoparnas HR-diagram.
Hubble-teleskopet har tagit en hel del intressanta bilder av dessa blue stragglers.
Somliga hopar innehåller 100 000 stjärnor, så vill du räkna på de ingående stjärnornas inbördes rörelser och gravitationspåverkan sinsemellan tvingas du laborera med 100 000-kropparsproblemet. Lycka till!
De två kulturerna mellan hårda pärmar
“Man” brukar tala om renässansmänniskor, och vad ska vi kalla britten Tim Radford? Tim var en tid kulturredaktör på The Guardian, och sen blev han vetenskapsredaktör på samma tidning. Han var dessutom en tid insändarredaktör… det är nästan så att man känner igen sig i mixen.
Om de bägge rollerna/kulturerna skriver han i sin nya bok The Address Book. där han synar både vårt kosmos märkliga urval av naturlagar som tillåter liv (“The Goldilock Enigma”) och propåerna om multiversa.
Tim vann priset för vetenskapsjournalistik, som delas ut The Association of British Science Writers, inte mindre än fyra gånger.
