Nr 96 2011
Jorden har en tvilling!
(Uppdaterat lördag kväll.)
Spännande nyheter senaste dagarna från Royal Astronomical Society i London: Astronomer vid Armagh Observatory, Nordirland, har upptäckt en asteroid, som leker “följa John” med jordklotet och har gjort så i 250 000 år.
Asteroiden har katalogbeteckningen 2010 SO16, upptäcktes av WISE-sondens infrarödkänsliga instrumentering i fjor, och har studerats av de bägge Armagh-forskarna Apostolos “Tolis” Christou och David Asher.
* Asteroidens medelavstånd från solen är densamma som jordens.
* Banan är cirkulär, inte elliptisk som för de flesta andra asteroider.
* Teorierna om asteroidens uppkomst sammanfaller enligt forskarna i tre delar:
1. Det kan handla om en vanlig asteroid från huvudbältet mellan Mars och Jupiter, planeternas inbördes gravitationer skulle då förklara himlakroppens nuvarande bana.
2. Den kan, vilket låter synnerligen spännande, utgöra en del av månen, som pilade i väg i tidernas begynnelse.
3. Asteroiden kan ha sin härkomst i någon av de gravitationella jämviktspunkter som ligger 60 grader framför eller bakom jorden i dess bana, i så fall en sorts “överlevare” från den tid då jorden, månen och de inre planeterna bildades för 4,5 miljarder år sen.
Jag är för obegåvad för att våga vikta de olika teorierna sinsemellan – “forts följer” som det stod i Hemmets Journal efter följetongen förr.
* Teoretiska simuleringar av banan 2 miljoner år bakåt och framåt i tiden har gett bilden av en “hästsko”-liknande rörelse.
Det tar 175 år för himlakroppen att röra sig mellan ytterspetsarna i hästskon. (Kolla den pedagogiska beskrivningen på Armaghs hemsida nedan.)
* Föreligger risk för en kollision med jorden? Svaret är nej, asteroiden beskrivs som “terrafobisk” och kommer aldrig jorden närmare än 50 ggr avståndet jorden-månen.
* Vår tvillingasteroid uppskattas ha en diameter 200-400 m tvärsöver.
Himlakroppen, dess färg bl a, kommer att intensivstuderas framöver, det är självklart, och den kan observeras i ett medelstort proffsteleksop. App. magn. nånstans runt 21.
På Armagh Observatorys hemsida finns denna rörliga bild med asteroiden:
Jag tycker att detta är årets mest spännande upptäckt hittills och att det är nordirländska astronomer på ett gammalt klassiskt obsis (grundat 1790!) som står för upptäckten, om än med hjälp av sofistikerad sondteknik, är bara så kul. Jag yvs!
Uraniborg ingen vanlig “korsning”
Jag började läsa om Arthur Koestlers Sömngångare i akt och mening att slå honom på fingrarna. Sen boken kom ut på svenska 1960 har den astronomihistoriska forskningen fördjupats betydligt, men jag förvånas ändå över hur pass “modern” Koestler känns.
Bara på en punkt reagerar Skånechauvinisten i mig:
Koestler beskriver Tycho Brahes Uraniborg t v som en “korsning mellan Palazzio Vecchio och Kreml”.
Jag undrar vad det var för bilder av Venslottet som Koestler sett och som fick honom att göra denna konstiga liknelse mellan renässanshuset i Florens/Firenze och tsarernas Kreml?
På en punkt kan jämförelsen möjligen hålla: Både i kåkarna i Florens och i Moskva byggdes precis som i slottet på Ven – fängelsehålor! Det var det första byggherrarna tänkte på.
Pluto for ever
Amerikanerna ger inte upp käftandet om Plutos status, bevisat av en sajt som Christian Vestergaard tipsar om:
Vermeer ställs ut i Japan
