Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 94 2011

  • av

I NGC 4631 lever stjärnorna farligt och dör unga

Nu vet jag definitivt varför jag inte ska syssla med astrofotografering för att ta “vackra” bilder: Jag kan ändå aldrig komma upp i den klass som Christian Vestergaards amerikanske vän R Jay GaBany är i. Jänken lämnar ständigt  bildbevis ifrån sig som jag bara kan frossa i och lapa i mig av.

GaBanys studie av den så kallade Valgalaxen, NCG 4631 i Canis Venatici/Jakthundarnas stjärnbild är inget undantag, det är en av de häftigaste “amatörbilder” jag nånsin sett. Glöm inte klicka/dubbelklicka på bilden för att få upp den i storformat på dataskärmen.

Galaxen ligger ca 30 miljoner ljusår från oss, är huvudgalax i en egen galaxhop och i närheten ligger  en dvärggalax som – om Isaac Newton får bestämma – kommer att slukas av jätten Glufsglufs, alltså NGC4631. Samma öde har andra dvärggalaxer drabbats av när de haft oturen att korsa sina stråk med Vintergatan, som är en riktigt kannibal i vår del av den intergalaktiska världen.

NGC4631 ser  ut att slitas uti i de centrala partierna, vilket också anses ha med en hel serie av supernovaexplosioner genom årmiljarderna  att göra. Resultatet är en extrem, endogalaktisk men utåtriktad supervind av röntgenstrålande gas och partiklar. Här förekommer en ymnighet av stjärnfödslar, unga massiva stjärnor som följer principen “lev farligt, dö ung”.

NGC4631 kan ses i mindre teleskop.

GaBany dokumenterade galaxen genom ett halvmeters teleskop, fotograferade galaxen i timmar genom olika filter innan han fick fram detta fantastiska slutresultat. Bildens historia kan läsas här.

Unga Forskare-tävlingen avgjord…

…och Spacebabes (se W-bloggen nr 87 2011) nådde inte ända fram. Men för de fyra rymdtjejerna gäller ändå det gamla klassiska:

The sky is the limit!

Ungdomar från Katedralskolan och Bladins gymnasium i Lund placerade sig bra, noterar den regionalchauvinistiske W-bloggsredaktören. Så grattis till Victoria Welander på Katte, som forskat i fiskar som slås som utrymmet, och Josefin Jansson Edqvist med sitt projekt “molekylära motorer”.

Veckans världsrekord – en knallhatt

Ännu mer ond bråd stjärndöd… det är NASA som rapporterar om att en cocktail av rymdteleskop har identifierat den häftigaste röntgen- och gammastrålningskällan nånsin i universum:

En stjärna som tros ha kommit för nära ett svart hål i en galax i stjärnbilden Draco/Draken och briserat. Som en kosmisk supersupersuperknallhatt.
Smällen upptäcktes 28 mars och fortsätter att genera otroligt stark strålning.

Fotocredit: NASA/Swift/Stfan Immler

Galaxen ligger bara 3,7 miljarder ljusår från oss.

Presidentbesök hos ESO

Den ende genuint astronomiintresserade statsminister Sverige har haft måste ha varit Hjalmar Branting, som  var astronom i sin ungdom och en av stiftarna av Svenska Astronomiska Sällskapet.

Nu kommer ett pressmess från ESO som berättar att Tjeckiens president Václav Klaus och hans fru Livia Klausová  besökt ESO:s Paranalobservatorium, där de även tog tillfället i akt att beundra berget Cerro Armazones – där det bygget av E-ELT är tänkt att placeras.

Hade jag varit kung i Sverige, hade jag byggt ett privatobsis på Lejonbacken – eller ännu bättre ute på Drottningholm – och besökt alla observatorier i världen. “Den villige monarken…”

Hans Bengtssons ABC

Dags för sista bokstaven i Hans Bengtssons alldeles utomordentligt förnämliga ABC för astronomer. Tack till Hans för en sällsynt underhållande och bokstavlig genomgång – i en specialblogg om en tid kommer jag att återge hela ABC:et, detta på allmän begäran.

Vintergatan, stjärnbron. Foto: NASA/APOD/ Richard Payne (Arizona Astrophotography)

Ordet, snarare Ö:et, till Hans – för  en stunds reflektion:

Ödslig är rymden och tyst och tom

och ingenting kanske att orda om.

Men en dag om våren en särskild dag

i en solvind så lätt som ett andetag

föddes ur det tysta och tomma

en skälvande skör liten blomma.

Hon syntes på himlen som ett irrande bloss

tills en nymånenatt hon föll ned till oss

att finnas till människans fromma,

en skälvande stjärnfödd blomma.

Och själva vi leta förlösande ord

över oss himmel under oss jord,

under oss myllan där förfädren bo,

över oss välvande vintergatsbro.

Vi leva våra liv mitt emellan

den blommande jorden och kosmiska källan.

Foto: NASA/Apollo 8