Hoppa till innehåll

Cassiopeia-bloggen

Nr 52 2011

  • av

Stjärnornas krig på Jylland

Hälsar välkommen....

En kul liten nyhet hämtad från Danmark, en nyhet som jag tror kommer att locka en och annan ung W-bloggsläsande tjej och kille:

LEGOLAND öppnar 2 april upp ett helt nytt stort Star Wars-område med sju scener från de sex filmerna. Området är 420 kvm stort och fylls med 2000 olika Star Wars-figurer.

Alla figurer och rymdskepp har byggts upp med hjälp av 1,5 miljoner stora legoklossar.

Några av modellerna är upp till två meter höga och rör på sig.

Asymmetriska supernovor – vad är det?

Stjärnor kan tyckas vara perfekta sfärer, och när novor och supernovor briserar räknar vi med en vacker,  symmetrisk expansion av novaresterna. I alla riktningar. Stämmer det alltid?

Nä.

Den märkliga supernovan i fjor. Bilden tagen med hjälp av ny teknik och Zeiss 2.2 m reflektor på Calar Alto Observatory

Ett team astronomer har specialstuderat supernovan 2010jl i en märklig galax i stjärnbilden Leo/Lejonet, UGC 5189A. Denna galax är mitt uppe i ett växelverkande utbyte med granngalaxer, och detta brukar leda till stjärnbildningar, till massiva unga stjärnor av vilka några blir kollapsande supernovor av typen IIn.

Galaxen i Leo  ligger ofantliga 160 miljoner ljusår bort, vilket gör att det är extremt svår att komma den in på livet. Men ESO-astronomen Ferdinando “Nando” Patat och hans kolleger använde sig av en sprillande ny teknik kallad  spektropolarimetri och lyckades med dess hjälp och med hjälp av Zeiss 2,2-metersspegeln på Calar Alto komma åt supernovans ickerunda struktur.

Vad ligger bakom rent fysiskt det vi ser?  Astronomerna tror att stjärnan innan det definitiva dödsögonblicket,  i förspelet till explosionen, spottar ut mängder av materia, atomer, elementarpartiklar etc, som lägger sig i en tunn sfär runt stjärnan. När sen stora smällen  inträffar hinner dess utkastade materia, själva den förintande eldkulan, upp detta tunnare skikt, och i det mötet utspelas magnifika magnetiska processer, ljuspolarisation och liknande lättförståeliga saker – och resultatet är att vi får dessa avlånga stjärnkatatstrofer.

Stjärnan i Leo anses för övrigt ha haft en massa 30 ggr solens.

DN skriver om STAR

Det är alltid roligt när “rikspressen”, alltså den som kommer ut i Stockholm, uppmärksammar vår kära hobby och vetenskap. DN porträtterade häromdan Nippe Olsson, en av eldsjälarna  i STAR (Stockholms Amatörastronomer),

Precis som vi ASTB har ett gott förhållande till yrkeskollegerna i Lund, har STAR ett intesivt samarbete kring driften av teleskopen ute i Saltsjöbaden och Observatoriekullen inne i stan.

När DN nu var på så generöst humör, kunde tidningen gott också ha puffat för Populär Astronomi och Svenska Astronomiska Sällskapet.

Första ammoniaken kom från rymden

Meteoriterna i Antarktis fungerar som djupfrysta laboratorier och är ganska lätta att hitta.

Senast i dag kom nyheten att forskare nu lyckats extrahera ammoniak från en kolrik meteorit, vilket leder till ökad insikt om meteoriters betydelse för livets uppkomst på jorden. Svante Arrhenius, anyone?