Malmö sabbar flygjubileum!

Besvikelsen är stor sen det i dag blivit känt att DET INTE BLIR något flygjubileum 17 juli på Limhamnsfältet. Malmö stad har av någon förunderlig anledning dragit sig ur 100-årsfirandet av den första flygningen över Öresund, en bedrift som dansken Robert Svendsen stod för detta datum 1910. På morgonen landade Svendsen på fältet vid Ribersborg efter en skakig start på Klövermarken i Köpenhamn. Bland de första att gratulera honom var hans svenske konkurrent, Carl Cederström. Deras “landskamper” i luften är legendariska.

Trots att Skånes veteranflygare hade allt i hamn inför 17 juli, ekonomi, gästande flygplan, kustbevakningen, säkerhetspersonal m m, konstrade bestämmarna i Malmö.

Mest synd är det om skånske veteranflygaren Mikael Carlson, som sagt nej till flygningar med sin lilla Bleriot XI bl a i Tyskland denna dag. Nu har han, som i fjor bl a flög över Engelska kanalen (se bilden ovan med Dovers vita klippor som hägrande mål) tvingats boka om helt och hållet, och Malmöbor och övriga flygintresserade skåningar står där med lång näsa.

Bu!!!

Birgitta Lundmarks fråga

Jag har precis korrat en liten artikel jag skrivit för Rune Fogelquists förnämliga tidskrift Asterisken* om Knut Lundmark och tänkte bara tipsa om kvinnan bakom denne astronomiske lärdomsgigant i Lund: Birgitta Lundmark.

Det berättas om denna mycket socialt kompetenta professorshustru, som jag lärde känna i slutet av 50-talet, att hon en gång var ute och promenerade och passerade ett ungt par med en liten son eller dotter. Utan att blinka gick Birgitta L rakt på paret och ställde “the crucial question”:

– Det är väl ett kärleksbarn?

Lever “Alien” vid vår sida?

Populärvetaren, professorn Paul Davies, som precis skrivit en bok om SETI-projektet och den kosmiska tystnaden (The Eerie Silence: Renewing Our Search for Alien Intelligence, fanns på Gleerups i Lund härom dan) har i International Herald Tribunes nu aktuella helg-nummer en ledande artikel på temat “Searching for the aliens among us”.

Förlåt?

Nej, det handlar varken om Ufos:s eller Hollywood-filmer utan Davies diskuterar om det finns andra parallellt existerande former av liv på jorden jämte det vi bevisligen är en del av, liv som vi ännu inte upptäckt. Det finns ingen mera jordlik planet än jorden, skriver Davies, och hävdar att liv mycket väl kan ha haft många infallsvinklar på denna vår hemplanet.

Jag citerar på engelska:

“For all we know, there could be microbes with other ancestral origins living literally under our noses – or even inside our noses – constituting a sort of shadow biospehere, containing life, but not as we know it.”

“Skuggbiosfär” – smaka på det uttrycket!

Till källorna för Paul Davies spekulationer hör forskaren, Nasa-anknutna astrobiologen m m Felisa Wolfe-Simon vid US Geological Survey, som med kollegor identifierat arsenikkontaminerade kryp från Mono Lake i Californien.  Arsenikbaserat liv är en av många alternativ i den förmodade skuggbiosfären.

Jag rekommenderar intresserade att gå in på Felisa Wolfe-Simons hemsida och ta del av den forskning som redan skett och vad som väntar oss framöver.

Rekordhållaren!

Voyager 1 befinner sig nu – ser jag på www.heavensabove.com –  på ett rekordavstånd av 113,5 AU från solen, vilket är extremt långt ut. Ändå lyser solen där ute i det förplanetära mörkret med en magnitud på -16.

Till Voyager 1:s  och Voyager 2:s senaste bravader hör att farkosterna identifierat ett magnetfält i det lokala interstellära moln (kallat “Fluff”) som solen passerar igenom och som inte borde finnas där, varken molnet eller det sambindande magnetfältet. Partikel/strålningsrester från 10 miljoner år gamla men närbelägna supernovor spökar för  “Fluff:et”, som ännu så länge håller emot supernovorna.

Hatten av för de satellittekniker som skapade Voyager 1 och Voyager 2. Tala om hållbarhet – systerfarkosterna sändes upp 1977 i en sorts mycket tidig formationsflygning,  och de lär inte få några problem med kommande 40-årskriser heller.

Sondernas webb-sida har du här.