Varning för månens elektricitet

Till en av vårens mera spektakulära forskarrapporter hör en författad av ett team Nasa-forskare med William “Bill” Tarrell i spetsen, en rapport om den “elektriska månen”. Forskarna har i dator simulerat vad som händer när solvinden passerar (nästan horisontellt. månen lutar endast lite i sin bana gentemot solen) över kratrar och berg vid månens bägge  poler, nära terminatorn mellan ljus och mörker.

Vissa kraterbottnar ligger i evigt mörker vid månens poler, har gjort så i 100-tals miljoner år och bör hysa vatten i form av is – ett viktigt närproducerat livsmedel för  kommande  generationer månresenärer i deras polnära baser.

Resonemanget bygger på att i solvinden, som är en plasma,  ingår fria elektroner och joner. Elektronerna är cirka 1000 ggr lättare än jonerna och skapar innan de tyngre, långsammare jonerna hunnit i kapp, när de dimper ner på månen, “elektronmoln”, med negativ laddning naturligtvis. Särskilt de delar av de inre väggarna och bottnarna i månkratrarna, som ligger närmast solvinden, är utsatta och här kan statisk elektricitet på några hundra volt orsaka en massa elände. Nasa har en förnämlig pedagogisk kortfilm, som rekomemmenderas och som bl a finns på  scientificblogging-bloggen.

Denna form av elektricitet är inte att leka med och det rapporteras att redan under Apollo-färderna till månen såg astronauterna märkliga ljusfenomen, som kan ha med denna statiska elektricitet att göra. Faran är framöver att den kan störa och skada känslig elektronisk utrustning, och dessutom kan den  “klistra” farligt måndamm på astronauternas dräkter, vilket inte går bort i den vanliga kemtvätten.

Nasa-forskarnas rapport publicerades från början i “planetupplagan” av Journal of Geophysical Research.

Plejaderna för 20 000 år sedan?

Den som tittar riktigt noga efter upptäcker att BÅDE Plejaderna och Hyaderna kan vara avbildade på denna stora, imponerande tjurbild i taket på en av grottorna i stora salen i Lascaux. Och kanske till vänster, utanför denna beskurna bild Orions tre vise män.

Eller…?

Det år några år sedan saken ventilerades förra gången. Bl a skrev Bengt Roslund om det här i dåvarande Cassiopeia år 2000. Var står “debatten” i dag? Det kan man undra.

Den tyske forskaren bakom identifieringen heter Dr Michal Rappenglück och uppgavs för tio år sedan arbeta vid universitetet i München, formellt känt som det prestigefyllda Ludwig-Maximiians Universität München.

Konstfullt storverk fyller 40

Ett av den moderna konstens verkliga storverk är Robert Smithsons jordkonst-verk Spiral Jetty i (inte vid) Great Salt Lake, delstaten Utah. Verkets spiralform lockade tidigt till tankar om kosmos och den galaktiska spiralvärlden, vilket Smithson aldrig förnekade.Bygget  eller vad vi ska kalla det stod färdigt i april 1970, året efter första månlandningen.

Som en av flera möjliga förklaringar till konstverkets geometri fungerar Utah-konstverkets galaxform alldeles ypperligt. Det skulle vara roligt att i dag få höra Smithson förklara sin jordkonst, som är ENORMT stort, men tyvärr omkom han i en flygolycka redan 1973. Spiral Jetty kom efter “vernissagen” att i flera årtionden ligga under vattennivån i Utahsjön, men sen i våras  går Spiral Jetty i dagern igen och besöks, trots eländiga tillfartsvägar, av 1000-tals konstintresserade varje  år. Slitage och det faktum att folk tar med sig stenar som minnen, gör att det på fullt allvar diskuteras hur konstverket ska bevaras inför framtiden. Största hotet  just nu anses vara en oljekälla  fem kilometer bort!

Citat från ett sentida besök signerat Johan Zimsen Kristiansen i senaste utgåvan av danska  Weekend Avisen:

– Her, på den galaktiske vandring bland søens bakterier og alger, oplever jeg, som intet andet sted, tidens fysik; hvordan tiden krystalliserer sig i min egen krop – midt på eftermiddagen i det flimrende lys. en tidlig morgen i universet.

Spiral Jetty har en sammanlagd längd på 460 m och spiralarmarnas bredd är som störst bortåt fem meter. Från början framstod Spiral Jetty som ganska mörk eftersom svart basalt ingick i byggstenarna, men nu är det den vita färgen som dominerar. Detta till följd av den intensiva, ständigt pågående saltvlagringen.

Otroligt men sant

Jag stängde balkongdörren precis därför att jag frös. När jag nu slår jag upp almanackan upptäckte jag att om drygt fem veckor är det – sommarsolstånd.

Ur led är tiden…

På med Tora Greves handstickade och varma fingervantar!!!