Nr 148 2010
Planetsystemets Helan och Halvan…
Helan och Halvan, Bill och Bull, Fyrtornet och Släpvagnen… det har fotats en hel del bilder av rymdsonder som visar jorden och månen tillsammans, men få så suggestiva som denna bild tagen av NASA:s Merkurius-utforskare Messenger Spacecraft – utvald till APOD (Astronomy Picture of the Day) härom dan.
Avståndet mellan sonden och jorden/månen var då bilden togs för tre månader sedan 183 miljoner km, och det vi ser är en fulljord och en fullmåne – perspektivet tillåter inte rymdsonden att se någon “nyjord” eller nymåne.
Messenger har varit uppe sen 2004 och förväntas gå in i permanent bana runt Merkurius nästa år.
Tack till Christian Vestergaard och Bertil Falk, som rekommenderade titten.
Messenger-projektets mål och medel presenteras på sondens hemsida.
Den kometteorin avskrivs!
Allt är inte kolliderande kometers och asteroiders “fel”. I många år har forskarsamhället trott att istiden på norra halvklotet under Yngre Dryas (ca 13 000 år sedan) är resultat av en kometkrasch. Fynden av mikroskopiska så kallade nanodiamanter, som förbinds med nedslagskratrar, skulle peka på det.
Nu visar det sig att mikrodiamanterna har med vanligt i naturen förekommande kol att göra, så nån komet behöver vi inte skylla på längre. Vad som sen orsakade den plötsligt infallande istiden är en annan sak. Ändringar i Atlantens havsströmmar är en möjlig kandidat – men varför ändrade de sig?
“F p” – “forskning pågår”!
Bokmässa 2 oktober
“Sverges minsta bokmässa” inträffar i år för… ja, vilken gång i ordningen är det? Lördag 2 oktober är det i alla fall spikat, hemma hos W-bloggredaktören (Södra Förstadsgatan 82, Malmö, 4 vån), tid kl 16-20. Lådvin, vatten, läsk, chips står på den lukulliska menyn – den litterära menyn utgörs av Zen Zat-förlagets två nya böcker, novellmästarna Torsten Scheutz Pärlkorset och Arne Wingerfeldts Det stängda rummet. Bägge författarna är ur tiden, men Scheutz son Björn är på plats!!!
Förläggare Bertil Falk kommer säkert att berätta ett och annat också om sin pågående forskning om svensk science fiction förr och nu.
Välkomna!
Frågetecknet Orcus Patera
En av Mars-geologins märkligaste formationer är Orcus Patera, den utdragna, elliptiska kratern som ligger mellan Elysium Mons och Olympus Mons – nära vår grannplanets ekvator.
Längden är ungefär 380 km, bredden 140 km, och kraterkanten är 1800 m över omgivningen – djupet 400-600 meter jämfört med omgivande Marsyta.
ESA-forskarna har lite olika uppslag för att förklara kraterns utseende.
Vulkanteorin verkar på avyttring, i ställer funderas det på om det kan röra sig om en nedslagskrater som eroderat eller om det rör sig om att antal mindre kratrar som efter erosion ser ut som en.
Eller … om Mars-fenomenet har säckat ihop under årmiljarderna.
Eller …så har en himlakropp kraschat i en låg, max 5-gradig vinkel visavi horisonten.
När vi väl landsätter en bemannad Mars-expedition kommer geologerna i gänget att ha agendan full av arbetsuppgifter, den saken är klar. Det blir ingen nöjestripp!
Vakuumenergi är lösningen
Veckans “måste”-artikel i danska Weekend Avisen är författad av Anja C Andersen vid Niels Bohr Institutet i Köpenhamn och bär rubriken “Mørkrets kræfter”.
Den som inte gillar vakuum-energi i en till synes tom rymd får tänka om, för enligt Einsteins E=mc2 har ju även vakuumenergi massa och spelar genom sin antigravitation en viktig roll för universums expansion. Vakuumenergin kan förklara universums allt snabbare acceleration.
Det återstår bara att bevisa en liten detalj:
Att energin verkligen finns i rena rama verkligheten…