nr 147 2010
Danska rymdpionjärerna laddar bössan!
Hur går det med det danska rymdskottsförsöket? Jo, följer vi killarnas hemsida så är det en fifty-fiftychans för ett test redan i övermorgon 4 september med raketen kallad HEAT-1X-Tycho Brahe. “Launch window”, uppskjutningsfönstret, för testet är satt 30 augusti-17 september, så det finns prutmån för detta 30 km-skuttskott.
Bäst följer vi det helt privata danska initativet genom deras hemsida.
När W-bloggen första gången skrev om Copenhagen Suborbitals (blogg nr 20, i mars i år), var det inte många som trodde på Kristian von Bengtsons och Peter Madsens drömprojekt, men de har kämpat på, skaffat sig sponsorer (även här Sverige typ Koenigsegg)) och närmar sig nu ett så kallat skarpt läge.
Men det är också värt att påpeka att detta projekt, som följer alla lagar och förordningar för europeisk rymdfart, inte handlar om att placera en dansk astronaut i omloppsbana runt jorden utan just ett – rymdskutt. A la Alan Shepard. Upp i rymden och sen ner igen, förhoppningsvis i en fallskärm som utvecklar sig.
“Rymdbasen” eller vad vi ska kalla det för, är förlagd till en plattform utanför Bornholm, så vi är på nästan klassisk rymdmark (= Peenemünde).
Håller de danska teknikkillarna på att uppfinna hjulet igen? Njae, både och. De använder sig av nytt tänk, och hela projektet med “micro spacecraft”-teknik andas en lagom blandning av hygge, miljöomsorg och äventyr.
Danska Ingeniøren hade en bra ledare för en vecka sen, i vilken bl a stod:
De to rumhelte-in-spe, Peter Madsen og Kristian von Bengtson, der planlægger opsendelse af den dummy-bemandede selvbyggerraket mandag i Østersøen, er med deres ubændige vedholdenhed og maniske insisteren på at realisere deres fælles drømmesyn med til at sprænge rammen for, hvilke opgaver man som menneske tør give sig i kast med at løse; hvilke grænser, vi er i stand til at overskride; og genopliver ydermere den rumfeber og tro på fremtiden, der tog bo i den oplyste verden i tresserne.
Det finns bara en sak att säga från denna sida av den före detta vallgraven Öresund:
Held og lykke!
AstronomiGuiden briefar
Senaste nyhetsbrevet från AstronomiGuiden tipsar om nyordningen på sajten men också om vad som är på gång på stjärnhimlen.
Massor!
Hur många kvasarer finns det?
För femtio år sedan, 1960, upptäcktes den första kvasaren, vars katalognummer alla astronördar lärde sig utantill: 3C48. Det sitter där fortfarande!
Det tog tid att reda ut vad en kvasar med dess märkliga punktformighet var för något, och på dessa femtio år har forskningen tagit trollkliv framåt. Radioastronomi och optisk astronomi samverkar, pusselbit efter pusselbit läggs.
3C48 ligger inbäddad i en tidig galax på drygt 4 miljarder ljusårs avstånd, och vi vet väl inte i detalj vad som ligger bakom dessa AGN:s (aktiva galaxkärnor) med deras extrema energier. Att galaxerna är sällsynt massiva och att svarta hål spökar i deras centra kan vi nästan utgå ifrån som axiom.
Tidigare i år bekantgjordes att astronomer hittat två “första generations”-kvasarer på det imponerande avståndet 13 miljarder ljusår, de minsta helt stoftbefriade kvasarer hittills upptäckta (inga stjärnor har hunnit skapa tyngre grundämnen och molekyler ännu!) och med svarta hål som faddrar med massor runt 100 miljoner solens. Imponerande!
Listan över kända kvasarer i dag är inte stor. Den är MYCKET STOR. Någon som vet exakt? 25 000? Fler? Färre?
En av de märkligaste bilder av kvasarer tog förstås NASA/ESA:s Hubble-teleskop för några år sedan. Ovan syns en kvintett kvasarer, som i själva verket är en och samma kvasar som ligger bakom en galaxhop som fungerar som en gravitationslins. Kvasaren är de fyra ljusa prickarna och den gula runda i mitten av bilden.
Av bara farten fick Hubble med även en supernova i en galax … ett riktigt fiskafänge av HST den gången.
Aspenström och novan som en jordbävning i skyn
Vi borde intressera oss mer för svenska poeter, som gärna skådat uppåt. Werner Aspenström, t ex, författaren och poeten som var djupt astronomiintresserad. En gång, 1976, skrev han i min tidning om den då aktuella novan i Svanen (eller Norra kronan, som Aspenström tyckte var en vettigare beteckning) och hur han störts av fenomenet:
“Något bröt sig in och störde den välkända orörliga bilden, en nova. Tidningarna började skriva om saken och ge sin förklaring, efter några dagar var det över, men obehagligt kändes det, som en jordbävning i skyn.”
Vi kanske inte delar poetens obehag, men liknelsen med en jordbävning i skyn – visst är den fin!