ulfr

Chalmers satsar på export

Svensk spetskunskap och dito framkantsteknik är eftertraktad, bevisat av att världens just nu känsligaste mottagare för radiovågor med våglängd kring 1,5 millimeter har levererats från Chalmers till det internationella ALMA-observatoriet i norra Chile. Den svenska tekniken är en viktig del i den framtida utrustningen för observatoriet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array), en gigantisk uppställning av slutligen 66 antenner i Atacamaöknen.

Detta berättar en release från Chalmers, ur vilken saxas följande:

√ Att väl på plats i Atacama-öknen, 5000 meter över havet, kommer mottagaren att göra det möjligt för forskare att kartlägga vatten i vår närmaste del av universum.

√ Att den kommer att ge en helt ny bild av de mest avlägsna galaxerna.

√ Att Chalmersgruppen är ett av  sex forskarteam i världen som fått kontrakt att ta fram mottagare till ALMA.

√ Att mottagaren utnyttjar den mycket torra luften på ALMA:s observationsplats för att klara något som tidigare varit förbehållet rymdsonder: att observera strålning från vattenmolekyler i vår galax och bortom den.

√ Att med Chalmers mottagare på plats kommer ALMA att kunna göra skarpare bilder än någonsin av vatten i rymden. Utöver dess betydelse för liv spelar vatten en viktig roll i bildandet av stjärnor och planetsystem.

– Onsala rymdobservatorium och Chalmers spelar en nyckelroll i att utveckla den teknik som kommer att leda till viktiga upptäckter om vårt kosmiska ursprung, säger Hans Olofsson, professor i astronomi vid Chalmers och föreståndare för Onsala rymdobservatorium.

Länkar med central information:
ALMA:s internationella hemsida och ALMA på svenska hos ESO:
Om vatten i kosmos finns naturligtvis mycket att säga. Molekylerna finns i de interstellära molnen som is vid typiska temper som minus 250 gr C och är ju med i förspelet kring protostjärnors tillkomst. Nån forskare påstår att tunna H2O-skikt fungerar som tvättsvampar, i vars håligheter kolmonoxid och andra molekyler kan kila in och sen tar, i takt med att partikelklumpar börjar formas, fysiken med magnetfält och kemin över.

I slutet av 90-talet väckte det viss munterh… , jag menar uppmärksamhet, när vattenmolekyler upptäcktes på – solen! Visserligen i form av ånga i relativt svala solfläckar, men i alla fall.

Praktfullt “cykelhjul” över Malmö

Apropå solhalon över Stockholms horisont (se förra bloggen), så kunde i går kväll  observanta Malmöbor se en praktfull månhalo, ett rejält “cykelhjul” som mina ögon i Kvarnby (= Anna-Mi Wendel) inrapporterar.

Månhalon har precis som solhalon med ljusbrytningar i hexagonala iskristaller att göra, företrädesvis i högt belägna cirrusmoln.

Radien vid en perfekt månhalo ska ha en vinkel på 22 grader.

Första Öresunds-flygningen…

… 1910 var ju ingenting att fira tyckte Malmö kommun och sabbade veteranflygarnas stolta planer i somras. Men vi kan i alla fall läsa om Robert Svendsens pionjärflygning i Limhamniana 2010, årsboken för Limhamns Museiförenng, i vilken min gamle KvP-kollega S-O Gunnarsson berättar den spännande storyn och dragkampen mellan den tidens fantastiska män och deras flygande maskiner. Till sist drog danske Svendsen längsta strået och gratulerades efteråt av sin svenske konkurrent, flygarbaronen Carl Cederström, med orden:

– God dag, din jävel. Det gör mig ont att du kom först, men du ska ha tack ändå för ditt dåd,

Ett uttalande fullt i klass med Harlow Shapleys när han fick brevet av Edwin Hubble i vilket denne skrev om sin cepheidupptäckt i M31:

– Här är brevet som har förstört mitt universum!

PS.

Julkul i hemmabion: Those Magnficient Men in their Flying Machines är fortfarande en av de allra roligaste filmer jag sett, tack vare skådisar som Terry-Thomas, Robert Morley, Gert Fröbe et al. Magnifikt! Bör väl numera även finnas i Blu-Ray?

Werner Aspenströms annorlunda stjärndikt

Harry Martinson var inte helt ensam inom den svenska lyriken att fascineras av astronomi. Så ock Werner Aspenström.

Så här lyder Aspenströms dikt Israpport (ingår i den postumt utgivna diktsamlingen med samma namn 1997):

Sängliggande, tjudrad med två slangar,

försöker jag föreställa mig oändligheten.

Jag lyfter av taket på sjukhuset

som astronomen nattetid öppnar observatoriets kupol.

Evigheten har inte ändrat sig mycket

sedan jag sist hade den i tankarna:

vithårig, utan rynkor, varken man eller kvinna.

Långt ute på oändlighetens isvidd

ser astronomen någon närma sig.

Det är hans hustru, hon andas lugnt.

Även det hon bär i handen andas,

ett bröd, nybakat, med korinter i.

Nu är det jul igen i rymden

W-bloggens vice Christian Vestergaard har korpgluggarna öppna och tipsar om följande hyperaktuella motiv:

– Bilden, tagen av ESO i Chile, fann jag på den amerikanska sajten utahskies.org som bekämpar problemet med ljusföroreningarna.