IMG_6106smPlanetarier, där man kan beskåda en konstgjord stjärnhimmel, finns numera på många platser.  

 

I Vattenhallen i Lund invigdes nyligen ett helt modernt planetarium. Den 24 jan höll sällskapet årets första möte där. Förutom visningen i planetariet fick vi ett föredrag om olika planetarier, stora och små, förr och nu.

 

 

 

 

 

 

Längre ner på sidan finns fler bilder från mötet.

 

 

Kvällens visning ”Vårt underbara universum” firade att det har gått 50 år sedan Sverige och fem andra länder grundade det Europeiska Sydobservatoriet (ESO).

Anna S Árnadóttir, föreståndare för planetariet och styrelsemedlem i sällskapet, kunde berätta att den gamla analoga Goto-projektorn bytts ut mot en toppmodern digital anläggning, vilken styrs av 4+2 datorer och projicerar sina bilder med en enda ljusstark projektor.

Visningen gav en översiktlig bild av jordens plats i solsystemet, några lättfunna stjärnbilder på vinterhimlen samt vackra foton av teleskopen på Sydobservatoriet liksom bilder som tagits därifrån. Ännu finns bara ett fåtal färdiga visningsprogram på planetariet, men arbete pågår att ställa samman fler; intresset bland skolor och allmänhet är mycket stort!

 

Föredraget ”Planetarier i världen - Planetarier i Lund” hölls alltså två gånger, samtidigt med planetarie­visningen, av Dainis Dravins, astronom vid Lunds Observatorium. Dainis inledde med att definiera vad vi menar med ett planetarium. Numera tänker vi oss väl någon form av projektor med en kupolformad duk ovanför, men på 1600- 0ch 1700-talet hade man andra lösningar. Ett orrery är en mekanisk anordning som visar det relativa läget och rörelsen för planeterna i solsystemet, och de större månarna, i en heliocentrisk modell. Namnet kommer av att earlen av Orrery 1704 lät göra en sådan urverksdriven modell. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Orrery

Ett sätt att simulera stjärnhimlens rörelse kring jorden gjordes i den s k Gottorpsgloben, konstruerad 1654-1664 och först placerad på slottet Gottorp (numera Gottorf) i Schleswig-Holstein i nordtyskland. Se t ex

http://en.wikipedia.org/wiki/Globe_of_Gottorf

Globen var 3,1 m i diameter, illustrerad som en jordglob på utsidan, men på insidan bemålad med stjärnor samt astrologiska och mytologiska stjärnbilder. Insidan rymde 6-7 personer och hela globen kunde rotera kring en axel, så att stjärnhimlens skenbara rörelse kunde illustreras. En replik av globen finns numera på museet Kunstkamera i St. Petersburg i Ryssland, men även vid slottet Gottorf. En variant av detta med planeter som rörde sig längs räls i en kupol med 180 stjärnor projicerade av lampor utformades för Deutsches Museum i München 1923. Det första moderna planetariet, där stjärnhimlen och planeterna med hjälp av linser och lampor projiceras på en kupol, utformades av Walter Bauersfield vid firma Carl Zeiss i Jena 1923 för att sedan flyttas till Deutsches Museum. Projektorn och dess linser hade formen av en delad fotboll, en halva för vardera hemisfären och som helhet uppdelad i 12 regelbundna 5-hörningar och 20 regelbundna 6-hörningar, vilka tillsammans ger en sfärisk form. Sedan dess har ett stort antal planetarier uppförts i världens storstäder.

De analoga, dyra och komplicerade projektoranordningarna har på senare tid ersatts av digitala, datorsimulerade projektioner. Möjligheterna blir då mycket större, även om skärpan i projektionen ännu är bättre med den analoga tekniken.För att öka tillgängligheten till enkla planetarier finns numera också uppblåsbara kupoler för skolbruk och liknande.

Lund fick sitt första planetarium 1978 i den gamla observatoriebyggnaden i Stadsparken, en anläggning levererad av den japanska firman Goto och med en kupol som sänktes ner över åsådarna. 2001 flyttades denna till institutionens nya lokaler vid Sölvegatan: Dess placering i det gamla vattentornet var emellertid mindre lyckad och planetariet stängdes.I stället fick Vattenhallen vid LTH en modern kupol 2010 och i juni 2012 kunde Goto-projektorn ersättas med den helt moderna digitala projektorn från Sky-skan,

www.skyskan.com

 

 

{imageshow sl=36 sc=14 /}